Om det kunde vara på ett annat sätt
Som jag ser det är allt självklarheter, allt faller på vartannat, stunder av klarsyn kommer alltid efter de grumligaste perioder men faller på vartannat gör det hela tiden. Allt är självklart. Vad jag gör, vem jag är, vad som händer, vem som är inblandade, vad som kommer. Förutom människors egen vilja tror jag på slumpen. Saker och ting faller inte på vartannat bara sådär, för att det skulle finnas en tanke bakom eller så. I min värld finns ingen högre kraft, inget öde, ingen färdig linje. Bara slump och saker som faller på vartannat och ner i huvudet på en ibland.
Men så tänk om det hela, det som är mitt liv och min vardag, kunde vara på ett annat sätt. Och det är klart att det kunde. Det finns ingenting som säger att det inte skulle kunna ha blivit ett annat jag, en annan närliggande verklighet, andra vänner, arbetsplatser, intressen och tankar. Det skulle fortfarande vara jag, trots att så mycket skulle kunna vara radikalt annorlunda. Det finns parallellspår och andra möjliga vardagar men i det hela - formandet av det biologiska jag som fanns från början, min och andra människors viljor & dess påverkan och slumpen - är det lugnande att det inte hattar hit och dit.
Det kan se ut så, med sammanpressade små olika bitar och tvära kast, men allt kommer ju någonstans ifrån, hakar i det som varit. Oavsett om man kanske sidledshoppar ibland måste avstampet eller idén att överhuvudtaget hoppa komma ur något. Framåt är de där spåren inte färdighakade, parallellverkligeheterna och slutversionerna inte klara, men det är inget som det blir farlig tankeoreda av ändå. Man kan göra olika saker, många saker, hit & dit helt enkelt för att allt faller på vartannat och känslan ändå alltid blir just den att allt är självklarheter.
"Allt är oregelbunden och ständig rörelse, utan ledning och utan mål." (Montaigne)