På the Office of the Prime Minister diskuterar man inte; man lyssnar & nickar

Försökt skaka fram förståelse och tillstånd idag. UNHCR mindre formellt och vänligare än vad jag hade förväntat mig. Behöver inga särskilda tillstånd för att prata med tjänstemännen där (ska intervjuas för min uppsats) och en kvinna satte sig med mig och försökte förklara UNHCR:s uppbyggnad, det är hierarki, geografi & områdesuppdelning som är grötigt och har varit svårt att få någon klar information om.

För att skaffa tillstånd att åka till flyktinglägren tog jag mig på eftermiddagen till the Office of the Prime Minister. Svårt för det där med pampar som sitter bakom stora skrivbord och berättar hur bra de är, i det här fallet förklarar hur generösa den ugandiska regeringen är mot flyktingar (det finns ett program här där flyktingar tilldelas en bit land av staten för att kunna vara självförsörjande; jättebra initiativ, funkar inte fullt ut) och när vi pratar om män och försörjning lyser det igenom en annan syn än min och jag kan såklart inte annat än sitta rak i ryggen och vara artig då han är Man Med Makt och den som bestämmer om jag ska få tillståndet eller inte.

Märkbart imponerad av mina intyg (från Sida och statsvetenskapliga institutionen om hur bra jag är som fått ett MFS-stipendium) så han hummade och tyckte att jag skulle berätta för min regering hur bra Uganda är sen så att de kan få mer pengar (en viss övervärdering av min maktpotential, men visst – det var enda gången han inte försökte få mig att känna mig liten). ”Egentligen” får man inte åka, men han är så snäll att han ska låta mig ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback