Sprudlande humör på sekreterarbyrån

Det vänder snabbt när det vänder. Onsdagen blev en skön uppåtdag. Mabel – kvinnan i bilen – blev min nya kompis. Hälsade på där hon jobbar och träffade hennes systrar och massa folk. Man blir så uppdragen och tagen av all öppenhet och positivt bemötande. Det verkar inte finnas en automatisk uppdelning mellan svarta och vita här, som en som bott här i flera år sa. Och ja, samhället ger ett helt annat intryck än det sydafrikanska, människor från flera håll ser ut att tycka om att blandas. Sedan syns ju självklart färgskillnaden, jag blev upplockad av Mabel just för att jag är vit och för att hon kunde relatera till hur hon kände sig som ensam svart när hon var i Storbritannien (och mest, tror jag, för att hon är sådan). Hon är 45 år, entusiastisk, uppåt & utåt, okomplicerad och intressant att prata med. De har en sekreterarbyrå där de skriver, kopierar och liknande. Stället ligger på en liten bakgård precis vid mina häng National Theatre och Masala Chaat House. Idag hade de extraverksamhet och sålde röda och gula rosor på trottoaren utanför. Alla hjärtans dag är stort här.

Erik verkar ha hittat sin grej – att forskajaka i Nilen, han är helt lyrisk. Blivit biten av fiskar i hälarna och nästan gjort en eskimåvändning. För egen del nöjer jag mig med ännu en dag i Kampala, nya bekantskaper och cassavagratäng. Stönar inte ens när elen går för fjärde gången, konstigt hur snabbt man faktiskt vänjer sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback