den nya röran

Så jäkla komplicerat. Sitter utanför Refugee Law Project’s Information Centre och väntar på att de ska avsluta ett möte. Utanför sitter några unga killar, de flesta har flytt från Congo och sover utanför projektet & det liknar många samtal som jag har haft förr. Det är bara så svårt att förhålla sig till att folk ser en som en stor vandrande livlina. På systemnivå tycker jag att gränser är fel och västs immigrationspolicys är skit. Tyvärr har jag ju inte hittat något sätt att förändra det och det är mycket lite/inte något jag kan göra.

”Nej nej” bedyrar han som pratar mest, ”vi vill inte ha dina pengar, en hundralapp hjälper ju faktiskt inte oss i långa loppet. Men kanske du kan hitta en sponsor i Sverige som kan bidra till transport, du kan prata med myndigheterna, hjälpa till med visum.” Det är svårt att förklara att det inte funkar så och att jag inte bär omkring på några lösningar för att jag är europé. ”Kan du hjälpa mig att driva mitt fall här?” undrar en annan. Hurdå? Jag känner mig maktlös och irriterad på mig själv när det bubblar upp portioner av cynism.