Vad man kan kalla en kass halvtimme
Efter ett toabesok pa indiska restaurangen kommer Erik tillbaka till bordet och klagar pa att han har lite ont i magen. En halv minut senare svimmar han (ar helt vack, beter sig kusligt, sparrar upp ogonen och gor konstiga ljud). Jag blev jatteskakis och fick ingen kontakt med honom men sa kvicknade han till och vi gick in pa toaletten och han spydde mer an vad jag trodde var fysiskt mojligt. Han blev normal igen och vi kunde ga hem. Han har blivit matforgiftad av levergrytan dan innan (han ska sluta resa i u-lander nu sager han, hans mage ar for vek). Jag kanner mig nervos med att vara sjalv med det har igen och vill veta att jag har kontakt med nagon darhemma, messar Anna och Karin.
Sen skulle jag ut och kopa en flaska vatten till Erik och eftersom jag ar uppjagad gor jag nagot jag normalt aldrig gor, jag tar planboken och mobilen i handen (da jag kanner att jag maste veta att telefonen verkligen fungerar foljer den med ut) och gar till en liten affar. Kigali raknas numera som Afrikas sakraste huvudstad. det ar lugnt och man kanner sig minst lika trygg som hemma. Gick och tankte pa det nar tva killar kommer ifatt bakifran och ranar mig. De bander loss mina hander och tar planboken som ar helt tom forutom en sedel vard 70 kronor och mobiltelefonen som for det forsta ar trasig och for det andra ar sparrad till svenskt mobilnat (besvikna de maste ha blivit, stackarna, mycket vasen for ingenting).
Det lustiga ar att jag inte blir radd nar de hoppar pa mig, daremot helt knackt eftersom mobilen i den stunden inte kanns som en mobil utan en livlina, min mojlighet till kontakt om Erik skulle bli samre. Det jag blev radd av var min egen reaktion - just att jag inte ens i stunden blir radd utan arg och kampar emot och sager saker som "snalla, jag behover den". D e t ar dumt. Ska trana mig pa att slappa saker i fortsattningen nar jag blir ranad, det var ju likadant i Brasilien (da med det fina resultatet att jag lyckades behalla kameran, men det ar ju dumt anda). Nu kom jag i alla fall pa det efter en stund, fragar mig sjalv vad tusan jag haller pa med och slapper grejerna.
Bra i stunden och i ett storre perspektiv var reaktionen fran folk runt omkring. Sakert atta killar kommer springande for att hjalpa till. Sen ber alla om ursakt har, de kanner sig valdigt knackta over att vi har en dalig upplevelse i deras land och hur manga som helst har tagit pa sig skulden... Shit happens forsoker vi forklara, det har ingenting med landet att gora, rotagg finns overallt.
(Erik mar mycket battre, han har turistdiarre men det ar ingen fara med honom.)
Sen skulle jag ut och kopa en flaska vatten till Erik och eftersom jag ar uppjagad gor jag nagot jag normalt aldrig gor, jag tar planboken och mobilen i handen (da jag kanner att jag maste veta att telefonen verkligen fungerar foljer den med ut) och gar till en liten affar. Kigali raknas numera som Afrikas sakraste huvudstad. det ar lugnt och man kanner sig minst lika trygg som hemma. Gick och tankte pa det nar tva killar kommer ifatt bakifran och ranar mig. De bander loss mina hander och tar planboken som ar helt tom forutom en sedel vard 70 kronor och mobiltelefonen som for det forsta ar trasig och for det andra ar sparrad till svenskt mobilnat (besvikna de maste ha blivit, stackarna, mycket vasen for ingenting).
Det lustiga ar att jag inte blir radd nar de hoppar pa mig, daremot helt knackt eftersom mobilen i den stunden inte kanns som en mobil utan en livlina, min mojlighet till kontakt om Erik skulle bli samre. Det jag blev radd av var min egen reaktion - just att jag inte ens i stunden blir radd utan arg och kampar emot och sager saker som "snalla, jag behover den". D e t ar dumt. Ska trana mig pa att slappa saker i fortsattningen nar jag blir ranad, det var ju likadant i Brasilien (da med det fina resultatet att jag lyckades behalla kameran, men det ar ju dumt anda). Nu kom jag i alla fall pa det efter en stund, fragar mig sjalv vad tusan jag haller pa med och slapper grejerna.
Bra i stunden och i ett storre perspektiv var reaktionen fran folk runt omkring. Sakert atta killar kommer springande for att hjalpa till. Sen ber alla om ursakt har, de kanner sig valdigt knackta over att vi har en dalig upplevelse i deras land och hur manga som helst har tagit pa sig skulden... Shit happens forsoker vi forklara, det har ingenting med landet att gora, rotagg finns overallt.
(Erik mar mycket battre, han har turistdiarre men det ar ingen fara med honom.)
Kommentarer
Trackback