den nya röran

Just som jag satt mig ner i en av de vinroda plyschfatoljerna med dagens forsta kopp kaffe kommer strommen tillbaka och en radio kor igang pa hogsta volym med riktigt bra musik som jag inte riktigt kan placera (som hitlistsmusik fast udda). Mitt humor som varit halvdant vander tvart. Strom ar en av de tekniska utvecklingsgrejer jag gillar mest.

Kom hit igar och det var lyktor utstallda overallt. Hamnat pa ett sunkigt hostel och det liknar alla andra sana har stallen, en bar i receptionen, biljardbord, sovsalar som luktar fukt. Folket har skiljer dock. Det tar ett par minuter att bli tillrackligt intresserad av varandra for att byta e-mailadresser. Av de jag traffat ar en dokumentarfilmare, en volontar, en arbetar inom finance och en haller pa med en undersokning uppe i norra Uganda om internflyktingar och intervjuar folk om utbrytarideer efter att en politiker foreslagit att hans provins borde sla sig samman med sodra Sudan istallet. Jag kanner dock som innan att jag inte vill ara kvar har utan hyra ett rum nagonstans.

Det var som att landa pa bomull pa flygplatsen igar kvall. Alla var extremt vänliga. Har hort tusen ggr att "ugandier ar sa vänliga" men jag brukar varja mig mot generaliseringar, de blir liksom inte mer korrekta for att de ar positiva, men jag haller redan pa att sjalv falla in i det. Allt kanns sa mjukt & bra har, det var som ett stort "ja!" i hela kroppen nar jag kom hit.