borta bra

Kan starkt rekommendera att bo i kollektiv när man är sjuk. Att ha personer som det är ok att umgås med i köket fast man snorar och ser ut som tusan, personer som diskar ens spenatkastrull - "du är ju sjuk" - och sköter om, går ut med soporna, kollar av. Man behöver inte ens vara sjuk. Viktoria odlar sockerärtor till mig på sin balkong.

Sitter och dricker mjölk ur vinglas vid köksbordet i Malmö och lyssnar på Gustav Fridolins sommarprat på webbradio efter att Erik hört av sig och sagt att jag måste. Diskmaskinen är i fullgång och det är inte mycket som är rent här dagen efter helg. Jag äter spenat och quinoa och saknar Karin som i princip aldrig äter någonting annat än spenat och quinoa fast hon är nu i Frankrike och läser franska i ett par veckor och jag har blandat min med serranoskinka & soltorkade tomater.

Jag har inte varit i Malmö den här helgen heller. Födelsedagsfest med grillade hamburgare hos Anders i fredags (Krille, Camilla och Miguel där) med efterföljande karnevalshäng och ett nytt försök att försonas med sin småstadsuppväxt men insikt om att den där försoningen får man ta någon dag när stan inte är så proppad med langosstånd och öltält och spagettisprej. Trevligast är bordstrummandet med Elin i jazztältet precis innan stängning. Där någonstans, i brasilienparallellerna, gör sig faktiskt karnevalen bäst. Karin höll på att bli galen på mig i Rio när jag hela tiden gjorde jämförelser. "Såhär är det i Landskrona också!" Det är det inte, men ett par av sambaskolorna - de från Köpenhamn - är riktigt bra. Och det är svårt att inte tycka att det är ok att klockan sju en solig kväll cykla ner till stan och få en dos samba.

Och sedan blir lördagkvällen riktigt bra, någonstans i karnevalens utkant (i men bortanför öltält och langosstånd och spagettisprej) på halvmånen med vattentornet som ser ut att falla ner om man tittar upp på det för länge, Seglarpaviljongen och Baggens med livemusik och ruggigt trevligt sällskap. Och innan 39 graders feber slår till och jag efter en söndag på Ven med Camilla, Miguel, Tilde, Sasha och Erik somnar vid åttatiden känns det så toppat & overkligt bra att ha ett helt umgänge som jag trivs med även här trots att det är Gbg som är hemma.

Ihop med långfrukost med nybakade fänkålsbullar hos familjen Olsson, söndagsmiddag hos pappa, våfflor hos mamma med mormor, moster och morbror, cykelpromenad med Ola fick jag & E lägga till lite hamnsittande på lördagsnatten för att det inte riktigt fanns det vanliga utrymmet att vara själva. Sen helt plötsligt är man tillbaka i sin malmöverklighet där faktiskt ingen av de jag känner eller finns omkring mig pockar på uppmärksamhet. Det är speciellt även vanliga dagar och särskilt påtagligt när man är sjuk. Men man kommer långt med bekanta och det är skönt att utan förklaring kunna stänga dörren om sig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback