den nya röran

När jag har pms & mens är allt bara fel, inte bara jag utan även omvärlden. Det är jobbigt att hela tiden ligga på gränsen till irritation och särskilt när det är utan anledning & inte tusan går det att koppla av en fjärdedel av sitt liv och påstå att "det där är inte jag". Kanske att man inte måste ta tag i alla livskriser som uppstår just då eller bygga sin verklighetsuppfattning på det man reagerar på runt omkring sig. Men någonstans måste man lära sig att förhålla sig till att man varken tycker så särskilt bra om sig själv eller alla andra under en period. Och som med så mycket annat är det skönt att åtminstone veta varför. Som uppsvullen mage, som kan tydligen inte bara kan bero på hormonperioder utan även stress. För mig var det ett stort aha. Inte för att just uppsvullen mage gör mig någonting, jag är mest fascinerad över ballongkänslan, men jag är ju väldigt mycket inne på det där just nu att man ska lyssna på min kropp för att den faktiskt kan ha viktiga saker att säga. Å andra sidan, just under den tiden av månaden kanske kraftansträngningen ska läggas på att inte lyssna så särskilt noga.