Utomhusrus

Det skulle gå att få det hela att framstå som mycket mer dramatiskt än det var. En jättevåg sköljer över kajaken, det blåser upp i Lysekil (kulingvarning), Sara kommer inte runt kobben där vågorna slår vita och blir kvar i bukten medan jag får göra en tvärvändning ute på öppna havet, vi vadar genom brännmaneter för att ta oss in i hamnen över ett grund. Även om det är sant ger det fel bild. I Valbodalen är det nästan alltid lika lugnt;  

Fiskarna i den första sjöboden är som vanligt småbuttra och hälsar knappt, trots att de har dukat upp till fest med servetter i glasen. Ett par andra pillar med sina båtar, en man står in urtvättade kalsonger och målar sin dörr tjärsvart. Det är inte många i hamnen mer än vi. Jag, E, Jocke och Sara. Längst bort står en orange container med några kajaker. Erik har köpt vattentäta packpåsar, han har specialjacka och våtdräkt, riktiga skor och vi är beredda på skurar och blåst. Istället blir det en dag där solen orkar igenom molntäcket, vi äter matsäck på varma granitklippor och gör vårt andra stopp på en holme med en liten fyr och så många platta stora rundade hällar att det är svårt att inte dansa eller springa när man kan vara barfota.

159732-248159732-249

På kvällen grillar vi kött, äter rökt makrill med romsås och dricker rödvin. När vi börjar är Erik blå efter att ha försökt lära Joakim att göra eskimåvändningar i två timmar men han tinar efterhand. Sjöbodarna är sjukt fina nu när de är iordninggjorda och det gör inget däruppe att det är trångt. Efter den blåsigare söndagens korta strapats är jag helt toppad, tror att min kropp är så ovan vid att anstränga sig att jag får adrenalinkick av en timmes rörelse. Allra bäst är nog att helt enkelt vara utomhus två dagar. Och med folk man tycker om. Och upptäckten på hemvägen av hur löjligt god maten är på den konstigt avsides tapasbaren utanför Lysekil.

Stulna bilder från Erik;
AN ATLAS OF THE WORLD IN MY MIND.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback