Söndag

Främre delen av kyrkan är målad i ljusrosa, en teckning med en stor ros och texten "Med Gud framåt" på luganda hänger på fondväggen ihop med en kalender och två väggklockor på sniskan. Mabel är rolig. Hon tror inte på Gud, "me, I don't see what he has got to do with my life" - en extremt ovanlig attityd här, men tycker om att gå dit ibland på grund av sången. Denna söndag har jag valt att följa med, vi bor alldeles granne med Kyengeras lilla protestantiska kyrka.

Det är någon särskild ceremoni för Mothers' Union - gifta kvinnor inom kyrkan - och det är prästens fru som håller i predikan. Hon talar om att mannen inte ska sluta älska sin fru bara för att hon ammar och får långa bröst. Alla skrattar. Det är trevligt, men jag smiter ut innan nattvarden. En timme är lagom när man varken tror på Gud eller förstår luganda.

 rachelrachel med mage
Rachel ringer. Hon är i stan för att handla bebisgrejer (tre veckor kvar) och vi ska mötas upp för att åka tillsammans hem till henne. Jag tycker väldigt bra om henne och hon om mig - hon är 28, smart, rätt blyg, jättesnygg och en av dem som jag träffar nästan dagligen.

Hon och Henry bor utanför Kampala åt andra hållet ihop med hans storfamilj. Tycker särskilt om hans ena bror, Moses, som jag sitter och pratar med i timmar. Vi diskuterar Gandhi, Pol Pot, Mugabe, brasiliansk musik & Ugandas framtid och delar väldigt mycket samma världssyn. Är hos dem hela eftermiddagen och kvällen och det är ännu ett sådant skönt och avslappnat ställe. Vi äter mat, elen går och Rachel visar mig hur man bakar chapati. 


rachel g?r chapatihela familjen


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback