Att vara vuxen

När jag idag är och köper mjölk kommer en medelålders man ut från Statoil med en lakritspipa hängande lite löst i mungipan. På väg in till stan cyklar jag förbi en man som står vid en parkbänk, halvt lutad mot en papperskorg och byter om till kostym. Ibland får jag en känsla av att människor inte slutar att låtsas bara för att de blivit vuxna. Och det är ju sant; kostym vill man ju bara ha på sig när man måste och det finns ju inget som säger att man måste gå över till riktig pipa bara för att man blivit äldre. Nästa utekväll ska jag ha med mig ett paket chokladcigaretter och sätta på mig ett par lite för stora högklackade skor jag knappt kan gå i. Kanske att vi aldrig blir stora nog att fylla alla de förväntningar vi haft om vad vi skulle växa upp till.

Igår gjorde jag exakt samma aktivitet i tioåriga L:s källare som jag gjorde på en fest i helgen med folk mellan 20 och 30 och det var precis lika kul. Sing Star. Kanske att det är så enkelt att gränserna mellan barn och vuxna håller på att suddas ut. Eller att den typen av faktum som att mamma gömde undan sitt godis i köksskåpen när jag växte upp bättrade på illusionen av att vuxna är annorlunda än barn och att det aldrig har varit sant; vi spelar bara olika roller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback