När Karin bodde i trappuppgången här bredvid

åt jag väldigt mycket godis. Varje gång någon av oss var i affären ringde vi och frågade om den andre behövde något och ofta blev det "kanske lite lösgodis". Så sprang vi hem till varandra över vinden och drack kaffe och åt godis i morgonrufs och fula kläder. Nuförtiden äter jag inte så mycket godis längre, men suget slog på direkt när hon kom till stan. En stor påse från Ica och mycket prat och ordningen återställd, åtminstone för stunden.

Andra saker är mer karin-i-exil-grejer, som obligatorisk öl på 7:ans med Frida, Anders & co. men det är trevligt att ha samlingspunkter. Ens vänners vänner är nästan alltid trevliga, det är egentligen ganska logiskt men jag slås av det rätt ofta. (Var på fest igår med en ny uppsättning av vänner till Mattias och det är skönt när det blir bra direkt för att man på något sätt automatiskt gillar varann.) Idag åt jag och Karin och Erik söndagsfrukost med jordgubbar här hemma och det känns som hon aldrig har flyttat någonstans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback