Tisdag, 15:e maj
Redan i Halland börjar rapsfälten komma. Jag har lånat A&P:s lilla röda bil och kör ner till Skåne med radion på hög volym. Jobbintervju på Röda Korset i Malmö på tisdagen som gick bra och träffade Krilles Madde på centralen och det känns roligt att springa på folk man känner. Sedan bonuslunch med pappa - råstekt potatis & lammklubba med instucken dansk pappersflagga - på Seglarpaviljongen; "har man ett skohorn ska det användas" som han formulerade det här med att klämma in grejer. Medan internet strular hemma på Stormgatan tjuvlyssnar jag på Downs syndrom-experten nere i köket.
Så kommer jag upp till Bälinge. Jag skriker i bilen på vägen upp, mest för att man kan göra det när man är själv och för att jag tycker att det skönt att vara själv. Jag sjunger med i Gwen Stefani och andra P3-låtar jag aldrig hört förr och kör i exakt vad nu hastighetsbegränsningen är. Framme är delar av gräsmattan täckt med violer och det blåser i alla björkarna.
Bilen ställer jag halvt under lärkträdet för i carporten finns det ingen plats. Där har aldrig funnits någon plats och är väl därför kanske ingen carport utan ett förvaringsställe för allehanda bråte, men nu är det rätt lite bråte för mamma och pappa har ägnat de senaste åren till att göra i ordning i stugan och allt är så mycket finare. Så länge vi var små, eller ja, ok, det kanske mest var jag, blev det ett fruktansvärt liv om de skulle ta ner ett träd eller förändra något. Jag måste ha varit ett odrägligt duktigt barn och miljövän; körde med argument som "flugorna var här först". Jag har handlat i Örkelljunga på vägen. Brännborns som blev AG:s är nu Coop Extra men det är samma affär. Bilen är full med kassar och väskor där jag tryckt ner alla böcker och dokument som har med uppsatsen att göra, mina skönaste favoritkläder och laptopen. Ska isolera mig en vecka i stugan och få saker och ting gjorda.
Nyckeln ligger i snickarboden i en plastpåse bland gamla färgburkar. Det luktar väldigt mycket barndom. Stugan är ett enda mischmasch av möbler och stilar. 50-talsgrejer samsas med 80-talstapeter, trasmattorna som ett lapptäcke. Den fula bruna soffan är täckt med ett överkast och står ihop med soffan och fåtöljerna som fanns hemma när jag växte upp. Jag tycker om att det ser ut såhär. Enhetlighet är trist. I mamma och pappas sovrum är det väldigt ljusblått med spröda pastellväxter, i Olas rum är de oemotståndliga grönrosa tapeterna med gigantiska kaprifoler kvar. Vi har sagt sedan 1986 när vi köpte stugan att de ska tapetseras över men det är nog omöjligt. Nere i "barnrummet" är det fortfarande ockrafärgat fast vi har tagit ner bården med palmer som jag och Anna satte upp när vi var små. Jag drar på mig en gammal för stor stickad naturfärgad tröja som ligger framme - bara för att - och är helt salig över att vara här. Lyssnar på Los de Abajo på P3 Live medan jag arbetar.
Så kommer jag upp till Bälinge. Jag skriker i bilen på vägen upp, mest för att man kan göra det när man är själv och för att jag tycker att det skönt att vara själv. Jag sjunger med i Gwen Stefani och andra P3-låtar jag aldrig hört förr och kör i exakt vad nu hastighetsbegränsningen är. Framme är delar av gräsmattan täckt med violer och det blåser i alla björkarna.
Bilen ställer jag halvt under lärkträdet för i carporten finns det ingen plats. Där har aldrig funnits någon plats och är väl därför kanske ingen carport utan ett förvaringsställe för allehanda bråte, men nu är det rätt lite bråte för mamma och pappa har ägnat de senaste åren till att göra i ordning i stugan och allt är så mycket finare. Så länge vi var små, eller ja, ok, det kanske mest var jag, blev det ett fruktansvärt liv om de skulle ta ner ett träd eller förändra något. Jag måste ha varit ett odrägligt duktigt barn och miljövän; körde med argument som "flugorna var här först". Jag har handlat i Örkelljunga på vägen. Brännborns som blev AG:s är nu Coop Extra men det är samma affär. Bilen är full med kassar och väskor där jag tryckt ner alla böcker och dokument som har med uppsatsen att göra, mina skönaste favoritkläder och laptopen. Ska isolera mig en vecka i stugan och få saker och ting gjorda.
Nyckeln ligger i snickarboden i en plastpåse bland gamla färgburkar. Det luktar väldigt mycket barndom. Stugan är ett enda mischmasch av möbler och stilar. 50-talsgrejer samsas med 80-talstapeter, trasmattorna som ett lapptäcke. Den fula bruna soffan är täckt med ett överkast och står ihop med soffan och fåtöljerna som fanns hemma när jag växte upp. Jag tycker om att det ser ut såhär. Enhetlighet är trist. I mamma och pappas sovrum är det väldigt ljusblått med spröda pastellväxter, i Olas rum är de oemotståndliga grönrosa tapeterna med gigantiska kaprifoler kvar. Vi har sagt sedan 1986 när vi köpte stugan att de ska tapetseras över men det är nog omöjligt. Nere i "barnrummet" är det fortfarande ockrafärgat fast vi har tagit ner bården med palmer som jag och Anna satte upp när vi var små. Jag drar på mig en gammal för stor stickad naturfärgad tröja som ligger framme - bara för att - och är helt salig över att vara här. Lyssnar på Los de Abajo på P3 Live medan jag arbetar.
Kommentarer
Trackback