trycka på paus & play samtidigt
Jag undrar om det beror på att det är så tyst. Eller om det är något slags grundprogrammerad förståelse att nu är det helt enkelt bara jag och ingen annan. I vilket fall har jag börjat prata högt med mig själv igen, i affären, i köket, lite varstans. Mest är det nog bara mummel, lagom tydligt så att jag ska tycka att det är värt att öppna munnen men inte någon deklarerande stämma; behövs ju inte när mottagaren är så nära. Planen är en veckas isolation igen. Jag, datorn, alla böckerna i stugan en vecka. Mitt i jobbet går det inte, men med lite semester ska uppsatsen få lite klart riktad uppmärksamhet och jag ska få gräva ner mig i flyktingfrågor, Uganda och hur UNHCR fungerar igen. Tjo.
Sätta på vattnet, hämta ved i vedboden, höja värmen på toaletten. Packa in alla saker, få fart på en brasa, beundra den matt turkosa färgen och lägga in nya inredningsgrejer i gäststugan. Laga biffar gjorda på kalvfärs, majs, couscous och färsk koriander. Se två halvstora grå djur som jagade varandra i skogen. Koppla in elementet för att värma på altanen på baksidan, sätta igång laptopen, tända lyktor och omslutas av mörkret på alla sidor om glasfönstren med undantag för huset på andra sidan sjön där det också lyser. Bestämt krypa in i känslan av lördag & inte ha några krav på att få något gjort. Dagen räcker som den är, jag har handlat täcken, kuddar, överkast och matta till gästrummet och bunkrat med mat för att jag ska slippa lämna stället på ett tag.