Sannolikhet & mirakel
"Välkommen. Och grattis. Jag är väldigt glad att du har tagit dig hit. Det var inte lätt, det vet jag. I själva verket tror jag att det var lite värre än du inser.
För att du ska kunna vara här måste till att börja med biljontals drivande atomer på något vis förenas på ett intrikat och märkligt tjänstvilligt sätt för att skapa dig. Det är ett arrangemang som är så specialiserat oh speciellt att det aldrig har prövats tidigare och det kommer bara att ske denna enda gång. Under de kommande åren (många, hoppas vi) kommer dessa mycket små partiklar utan att klaga att ägna sig åt alla de miljarder snabba samarbetsansträngningar som är nödvändiga för att hålla dig vid livoch låta dig uppleva det utomordentligt behagliga men allmänt underskattade tillstånd vi brukar kalla existens.
Det är gåtfullt varför atomerna gör den här ansträngningen. Att vara du är ingen angenäm erfarenhet på atomnivå. Trots att de ägnar dig så mycket hängiven uppmärksamhet, bryr sig dina atomer faktiskt inte alls om dig - de vet faktiskt inte ens att du finns. De vet inte ens att de finns. De är när allt kommer omkring själlösa partiklar och lever inte ens själva. Under din existenstid kommer de likväl reagera enligt en enda absolut impuls: att se till att du förblir du.
Tråkigt nog är atomer ombytliga och obeständiga och deras engagemang är flyktigt - verkligen flyktigt. Inte ens ett långt människoliv blir sammanlagt mer än omkring 650 000 timmar. Och när du siktar den ganska blygsamma milstolpen, eller är någonstans i närheten av den, kommer dina atomer av okänd anledning att stänga ner dig, sedan tyst lösgöra sig från varandra och bli andra saker. Och då är det slut på dig.
Men du kan ändå jubla över att det över huvud taget sker. Det händer faktiskt inte någon annanstans i universeum, i alla fall så vitt vi vet. Det är klart underligt eftersom de atomer som så frikostigt och lämpligt samlas för att bilda levande varelser på jorden är precis samma atomer som avstår från att göra det på andra ställen. Utöver allt annat är livet på rent kemisk nivåfantastiskt banalt: kol, väte syre och kväve, lite kalcium, ett stänk svavel, en gnutta av andra mycket vanliga grundämnen - sådant du utan vidare hittar på apoteket. Det är allt du behöver. Det enda speciella med de atomer som utgör dig är att de utgör dig. Fast detta är förstås själva livets mirakel."
- Bill Bryson: " En kortfattad historik över nästan allting".
"Vi bottnar alla i en fullständig osannolikhet.
Och naturligtvis tror jag på utopierna. Eftersom vi är en."
- Bob Hansson: "Bräcklighetens poetik"
För att du ska kunna vara här måste till att börja med biljontals drivande atomer på något vis förenas på ett intrikat och märkligt tjänstvilligt sätt för att skapa dig. Det är ett arrangemang som är så specialiserat oh speciellt att det aldrig har prövats tidigare och det kommer bara att ske denna enda gång. Under de kommande åren (många, hoppas vi) kommer dessa mycket små partiklar utan att klaga att ägna sig åt alla de miljarder snabba samarbetsansträngningar som är nödvändiga för att hålla dig vid livoch låta dig uppleva det utomordentligt behagliga men allmänt underskattade tillstånd vi brukar kalla existens.
Det är gåtfullt varför atomerna gör den här ansträngningen. Att vara du är ingen angenäm erfarenhet på atomnivå. Trots att de ägnar dig så mycket hängiven uppmärksamhet, bryr sig dina atomer faktiskt inte alls om dig - de vet faktiskt inte ens att du finns. De vet inte ens att de finns. De är när allt kommer omkring själlösa partiklar och lever inte ens själva. Under din existenstid kommer de likväl reagera enligt en enda absolut impuls: att se till att du förblir du.
Tråkigt nog är atomer ombytliga och obeständiga och deras engagemang är flyktigt - verkligen flyktigt. Inte ens ett långt människoliv blir sammanlagt mer än omkring 650 000 timmar. Och när du siktar den ganska blygsamma milstolpen, eller är någonstans i närheten av den, kommer dina atomer av okänd anledning att stänga ner dig, sedan tyst lösgöra sig från varandra och bli andra saker. Och då är det slut på dig.
Men du kan ändå jubla över att det över huvud taget sker. Det händer faktiskt inte någon annanstans i universeum, i alla fall så vitt vi vet. Det är klart underligt eftersom de atomer som så frikostigt och lämpligt samlas för att bilda levande varelser på jorden är precis samma atomer som avstår från att göra det på andra ställen. Utöver allt annat är livet på rent kemisk nivåfantastiskt banalt: kol, väte syre och kväve, lite kalcium, ett stänk svavel, en gnutta av andra mycket vanliga grundämnen - sådant du utan vidare hittar på apoteket. Det är allt du behöver. Det enda speciella med de atomer som utgör dig är att de utgör dig. Fast detta är förstås själva livets mirakel."
- Bill Bryson: " En kortfattad historik över nästan allting".
"Vi bottnar alla i en fullständig osannolikhet.
Och naturligtvis tror jag på utopierna. Eftersom vi är en."
- Bob Hansson: "Bräcklighetens poetik"
Kommentarer
Trackback