Ojämlik rörlighet
Om varför mitt uppsatsämne är så intressant skriver Stefan Helgesson - och även tidskriften Fronesis verkar det som - bra, inte jag.
"Än så länge lever vi i rörlighetens tidsålder. I nya temnumret av Fronesis (27) kan man lära sig att en svensk färdas i snitt fyra mil per dag. På 1800-talet förflyttade man sig kanske någon kilometer. 60 procent av alla svenskar gör numera minst en utlandsresa per år.
Den sortens rörlighet beskrivs gärna i positiva termer. Ett gammalt klassprivilegium har demokratiserats. Den andra sorten, kallad migration, betraktas däremot ofta som ett problem. Den illustreras med bilder på överfyllda flyktingbåtar och slitna "invandrarförorter". Ändå är det kanske också tecken på en transnationell utjämningsprocess - som utmanar privilegierna i "våra" välfärdssamhällen.
Så länge rörligheten i världen är ojämnt fördelad kan resandet aldrig vara en neutral handling. Enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter ska ingen hindras att lämna sitt land. Däremot är det ingen rättighet att få komma in i ett annat land. Rätten och förmågan att förflytta sig vart man vill, när man vill, är förbehållen en global överklass som rör sig liksom ovanför nationerna. Sedan finns ett mellanskikt vars rörlighet är knuten till den egna nationens politiska och ekonomiska ställning i världen. Ett svenskt pass hör till vinstlotterna.
Längst ner, och orörligast, finner vi flertalet medborgare i världen. Men även de rör på sig. Filippinskor städar i Dubai. Kongoleser sår i kassan i Paris. Omkring 200 miljoner människor kan i dag klassas som migranter, och hela ekonomier står och faller med sin invandrade arbetskraft. Samtidigt passar dessa arbetare - som ofta är "papperslösa" - inte in i nationalstaternas stela institutioner.
Just genom att utmana politiker och samhällsvetare att tänka längre än nationalstaten för Fronesis migrationsdebatten framåt med flera steg. Den tyska sociologen Anja Weiss skriver briljant som hur rörlighet över gränser förändrar och spaltar upp individerns tillhörighet i olika privilegiesystem. Abdelmalek Sayad, sociolog baserad i Frankrike, uttalar det som vi så lätt förtränger: "att tänka invandring är att tänka staten". Pass och visum fanns knappt före första världskriget. Idag har kontrollen av rörligheten blivit en av statens viktigaste uppgifter."
___________________________________
DN 2008-08-05, Stefan Helgesson
Bilden har jag glömt bort varifrån den är tagen.
"Än så länge lever vi i rörlighetens tidsålder. I nya temnumret av Fronesis (27) kan man lära sig att en svensk färdas i snitt fyra mil per dag. På 1800-talet förflyttade man sig kanske någon kilometer. 60 procent av alla svenskar gör numera minst en utlandsresa per år.
Den sortens rörlighet beskrivs gärna i positiva termer. Ett gammalt klassprivilegium har demokratiserats. Den andra sorten, kallad migration, betraktas däremot ofta som ett problem. Den illustreras med bilder på överfyllda flyktingbåtar och slitna "invandrarförorter". Ändå är det kanske också tecken på en transnationell utjämningsprocess - som utmanar privilegierna i "våra" välfärdssamhällen.
Så länge rörligheten i världen är ojämnt fördelad kan resandet aldrig vara en neutral handling. Enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter ska ingen hindras att lämna sitt land. Däremot är det ingen rättighet att få komma in i ett annat land. Rätten och förmågan att förflytta sig vart man vill, när man vill, är förbehållen en global överklass som rör sig liksom ovanför nationerna. Sedan finns ett mellanskikt vars rörlighet är knuten till den egna nationens politiska och ekonomiska ställning i världen. Ett svenskt pass hör till vinstlotterna.
Längst ner, och orörligast, finner vi flertalet medborgare i världen. Men även de rör på sig. Filippinskor städar i Dubai. Kongoleser sår i kassan i Paris. Omkring 200 miljoner människor kan i dag klassas som migranter, och hela ekonomier står och faller med sin invandrade arbetskraft. Samtidigt passar dessa arbetare - som ofta är "papperslösa" - inte in i nationalstaternas stela institutioner.
Just genom att utmana politiker och samhällsvetare att tänka längre än nationalstaten för Fronesis migrationsdebatten framåt med flera steg. Den tyska sociologen Anja Weiss skriver briljant som hur rörlighet över gränser förändrar och spaltar upp individerns tillhörighet i olika privilegiesystem. Abdelmalek Sayad, sociolog baserad i Frankrike, uttalar det som vi så lätt förtränger: "att tänka invandring är att tänka staten". Pass och visum fanns knappt före första världskriget. Idag har kontrollen av rörligheten blivit en av statens viktigaste uppgifter."
___________________________________
DN 2008-08-05, Stefan Helgesson
Bilden har jag glömt bort varifrån den är tagen.
Kommentarer
Trackback