Det har hänt förr

att jag suttit sömnlös på min kusins badrumsgolv, funderat och försökt bli trött. Förra gången var i januari 2006 och jag insåg att våren inte skulle se ut som jag hade trott och bestämde mig plötsligt för att åka någon annanstans istället. Nu är det bara en krypande men inte alldeles obehaglig känsla i kroppen som förmodligen handlar om att jag druckit kaffe alldeles för sent. För två år sedan var Albin knappt påtänkt, nu är han sju månader och kryper snabbare än någon jämnårig jag har träffat. Det är inte ofta vi är här. Ulricehamn har blivit lite av ett ställe uteslutande för att hälsa på mormor - och farmor på tiden hon fortfarande fanns. Konstigt att geografiska platser som badrumsgolv får igång minneskänslor. Och att sömnlöshet fortfarande är något som snarare kommer inifrån än av ljud från andra - barnskrik kan jag sedan uppenbarligen sova mig rakt igenom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback