Reseskildrare
DN: "Fördelen med en författare som utforskar sin egen kultur är att man slipper de grällaste formerna av exotism." Samtidigt "De bästa reseskildrarna döljer inte att de är utbölingar - de utnyttjar de nya vyerna, klimatet som inte är som hemma och de annorlunda sociala mönstren för att skapa spänning. De gör mötet med den nya miljön - och vad detta möte gör med resenären - till skildringens kärna." Och det pratas om litterära reseskildringar - med resan som berättelsens röda tråd att trä upp "lärda utblickar, jämförelser, möten och samhällsanalyser" på. Och att Kapuscinski borde ha fått Nobelpriset.
Han skriver själv: "Den ensamme reportern, som reser runt i världen, till främmande länder: han skriver om sådana som inte läser honom, för sådana som är tämligen ointresserade av hans hjältar.
Han är någon mittemellan, upphängd mellan kulturerna som han ska tolka. Hans fråga och problem: i vad mån går det att tränga in i och lära känna en annan kultur, när denna skapas av inre, fördolda koder, som vi som kommer från en annan värld inte är i stånd att dechiffrera och förstå."
Av E har jag fått dvd-boxen med Michael Palins samlade resereportageserier från BBC. De är smått fantastiska trots eller kanske paradoxalt nog på grund av ganska grälla former av exotism. Han vågar vara den fascinerade lite klumpige vite mannen och kommer undan med det genom sitt förhållningssätt med mixen humor, ironi och respekt. Vi har hunnit titta på ett par avsnitt där han går i Hemingways fotspår; Pamplona, Milano, Kenya, Paris, Key West, Chicago, Kuba. Där har vi också i sig platser med betydelse för böcker och författarskap.
Melberg menar att reseskildringar är lika gammal som litteraturen själv. "Odysseus reseäventyr bildar ett av våra första stora epos, Dantes resa genom Inferno till Paradis var den första stora imaginära och metafysiska resan, romanen i modern mening inleddes när Cervantes lät sin anonyme knapadelsman ta namnet Don Quijote och ge sig ut på vägarnas äventyrsresa." Ska man resa och berätta om det går det inte att hålla sig helt och hållet utanpå alltihop. Utan kunskap och förståelse blir det bara tomt. DN igen: "Kapuscinski, Durrell och alla andra goda reseskildrare lär sig efter första mötets kulturkrockar och överraskningar att tyda tecken och förstå sammanhang."
Lite som Hemingway skriver: "Om en författare känner till tillräckligt om det han skriver, då kan han utelämna delar av detta och då vet han att läsaren, om författaren är ärlig och sann i sin historia, kommer att känna och uppleva det utelämnade som om författaren ändå hade skrivit om det. För trögheten av ett isbergs rörelse består endast till en åttondel av det som är synligt. Men om författaren inte känner till tillräckligt om det han skriver och utelämnar delar av detta då gör han bara tomma hål i sin berättelse."
Han skriver själv: "Den ensamme reportern, som reser runt i världen, till främmande länder: han skriver om sådana som inte läser honom, för sådana som är tämligen ointresserade av hans hjältar.
Han är någon mittemellan, upphängd mellan kulturerna som han ska tolka. Hans fråga och problem: i vad mån går det att tränga in i och lära känna en annan kultur, när denna skapas av inre, fördolda koder, som vi som kommer från en annan värld inte är i stånd att dechiffrera och förstå."
Av E har jag fått dvd-boxen med Michael Palins samlade resereportageserier från BBC. De är smått fantastiska trots eller kanske paradoxalt nog på grund av ganska grälla former av exotism. Han vågar vara den fascinerade lite klumpige vite mannen och kommer undan med det genom sitt förhållningssätt med mixen humor, ironi och respekt. Vi har hunnit titta på ett par avsnitt där han går i Hemingways fotspår; Pamplona, Milano, Kenya, Paris, Key West, Chicago, Kuba. Där har vi också i sig platser med betydelse för böcker och författarskap.
Melberg menar att reseskildringar är lika gammal som litteraturen själv. "Odysseus reseäventyr bildar ett av våra första stora epos, Dantes resa genom Inferno till Paradis var den första stora imaginära och metafysiska resan, romanen i modern mening inleddes när Cervantes lät sin anonyme knapadelsman ta namnet Don Quijote och ge sig ut på vägarnas äventyrsresa." Ska man resa och berätta om det går det inte att hålla sig helt och hållet utanpå alltihop. Utan kunskap och förståelse blir det bara tomt. DN igen: "Kapuscinski, Durrell och alla andra goda reseskildrare lär sig efter första mötets kulturkrockar och överraskningar att tyda tecken och förstå sammanhang."
Lite som Hemingway skriver: "Om en författare känner till tillräckligt om det han skriver, då kan han utelämna delar av detta och då vet han att läsaren, om författaren är ärlig och sann i sin historia, kommer att känna och uppleva det utelämnade som om författaren ändå hade skrivit om det. För trögheten av ett isbergs rörelse består endast till en åttondel av det som är synligt. Men om författaren inte känner till tillräckligt om det han skriver och utelämnar delar av detta då gör han bara tomma hål i sin berättelse."
Kommentarer
Trackback