Bortskämd
Prinsesstårtor, nougattårtor, kokostårtor, skogsbärstårtor, chokladmoussetårtor, vetelängder med och utan blåbärssylt, wienerbröd, banankakor, chokladbollar, kanelbullar. På mitt jobb kan vi sötsaker. Vi varvar finkonditori med hembakat, hittar alltid en anledning att fira eller en överbliven masipantårta från någon annan avdelning i en kartong i köket.
(Och hos Anton och Kimia bjuds jag och Erik en kväll på det finaste fina, en äkta dudamel.)
Knölig trycksaksproduktion. Men älskar mitt jobb och mina arbetsuppgifter. Att få gå upp i något utan att världen rasar om det blir fel, att få vara kreativ på arbetstid, att jobba med intressanta människor i en projektform som gör att ingenting någonsin stagnerar. Att få med en massa olika bitar, ha åsikter som tas på allvar, att se att saker och ting - trots knölighet på vägen - faktiskt blir bra och skitsnyggt i slutändan. Sedan finns det delar som gör mig arg, som när personer som plockas in externt för att de är experter inte kan just det som det är tänkt att det ska göra. När koordinationsroller blir till produktionsroller, när teknik strular, när ens egen medelmåttighet framstår som glimrande för att andra inte har förstått vad det är vi vill ha. Men jag älskar faktiskt mitt jobb och det är en stressande tanke att jag inte är anställd där efter maj. Jag vill fokusera med det som är nu, men så glider tanken för snabbt fram och så blir det istället till en onödig klump av "tänk om jag inte alltid kommer att ha det som jag har det nu". Bortskämd idioti.
(Och hos Anton och Kimia bjuds jag och Erik en kväll på det finaste fina, en äkta dudamel.)
Knölig trycksaksproduktion. Men älskar mitt jobb och mina arbetsuppgifter. Att få gå upp i något utan att världen rasar om det blir fel, att få vara kreativ på arbetstid, att jobba med intressanta människor i en projektform som gör att ingenting någonsin stagnerar. Att få med en massa olika bitar, ha åsikter som tas på allvar, att se att saker och ting - trots knölighet på vägen - faktiskt blir bra och skitsnyggt i slutändan. Sedan finns det delar som gör mig arg, som när personer som plockas in externt för att de är experter inte kan just det som det är tänkt att det ska göra. När koordinationsroller blir till produktionsroller, när teknik strular, när ens egen medelmåttighet framstår som glimrande för att andra inte har förstått vad det är vi vill ha. Men jag älskar faktiskt mitt jobb och det är en stressande tanke att jag inte är anställd där efter maj. Jag vill fokusera med det som är nu, men så glider tanken för snabbt fram och så blir det istället till en onödig klump av "tänk om jag inte alltid kommer att ha det som jag har det nu". Bortskämd idioti.
Kommentarer
Trackback