den nya röran

Natten innan somnade Isak i min famn och fast hans hjärta slår snabbare än mitt kändes det som om vi synkade våra slag. Det är en av de allra klaraste höstdagarna och självklart håller vi oss utomhus. Gillar att vara moster och den, om än inte enda, som får honom att kikna av skratt och hoppa med sviktande knän. Upp upp upp. Kvällen innan var vi hos Kimias föräldrar där han fick tolv personers uppmärksamhet och vi massor med persisk mat, rismjölsgröt med rosenvatten och äpplekaka. Storfamilj är grymt bra på många sätt och vis. Nu dricker vi kaffe i kolonin innan jag, han och Anna promenerar bort till Härlanda tjärn och tillbaka.

Sedan går jag till områdets second hand och pratar med hippiemannen som står utanför i shorts och genomför vetenskapliga test på ekologisk dränering. Jag köper glasburkar och fastnar för en 30-talspall men blir övertalad av mannen att jag kanske inte behöver den. De andra åker iväg för andra planer och jag står ute på altanen och slipar bordet som vi bytt till oss från mangelrummet här hemma. Verktygen ger enorma vibrationer i händerna. Det är höst överallt runt omkring mig och det börjar mörkna så smått.

Karin kommer förbi, har börjat låtsas att hon redan bor här, och sedan går vi slutligen hem och inomhus. Hon gurglar whiskey och jag lagar libabrödspizza och vi umgås över en uppslagen världsatlas och pratar om allt och ingenting. Så kommer Lena, Birger och Erik hem från bion och vi dricker det där rooibusteet som inte betyder någonting och diskuterar film fram till läggdags. Det är sista dagen innan vi ställer om till vintertid.