Om krigs mindre dramatiska konsekvenser
Egentligen hade vi tänkt åka till Azerbajdzjan i höst, jag och Karin. Bjudna på bröllop som vi i och för sig skulle missa med ett par veckor, men det där med att se en del av världen som är helt främmande för en och göra det icke-främmande sög och drog. Men det verkar så onödigt att åka till den regionen just nu. Skit. Georgien verkar också så vackert.
Sedan missar vi även Kikes trettioårsfirande nästa fredag, hinner helt enkelt inte ner till Bryssel i tid. Så gärna jag velat åka ner och festa med allra hans vackra vänner, särskilt balettmännen. Och så gärna jag vill resa med Karin. Men det finns annat som drar. Skottska West Highland Line är det nya; ”one of the great railway journeys of the world”. Vissa tågresor har ett sug som inte liknar någonting annat. Messar Karin och dagen efter har vi bokat flygbiljetter till Glasgow i november, för nästan inga pengar alls.
Dagen som varit felvänd blir rätt vad det är bra. Och så ringer Carolina och undrar om hon och Agnes får komma förbi och fika. Klart de får.