den nya röran

Den stukade foten är bra nog för att gå en vända i Trädgårn, stå och cykla. Däremot kan den inte dansa samba eller gå på lina. Fotknölen är sådär lagom svullen att det gör ont när man trycker på den på samma sätt som med blåmärken, men obehaget är skönt på ett absurt vis som gör att man inte kan låta bli (jag inte kan låta bli). E har vänner hemma när jag kommer och de har spänt upp vår slack line mellan träden. När det blivit mörkt kommer de in och vi dricker en massa te. Det är skönt att ha en anledning att inte hålla på med fysisk aktivitet – längtar efter dansen men vet fortfarande inte i vilken form jag ska & kan ha den kvar så det får vara så länge. Fröken R har en massa idrottslig energi och tid över sen hon slutat sporta och undrar ”Vad göra förutom fika”, en frågeställning jag aldrig riktigt nuddat vid.
(Tisdag)