.
Det skulle kunna vara för mycket navelskåderi det här fokuset, inte bara mitt – allas. Inte för att jag egentligen vet om det är något som ska fokuseras bort, magen innehållande ett barn som är sagt ska födas om tre veckor, men den tar liksom så mycket plats på alla sätt och vis och det är ju fortfarande inte det där barnet som är det centrala som det verkar utan magen och hur magen förhåller sig till resten av min kropp och min kropp till resten av omvärlden och omvärlden till mig. Naveln är väl det mest synliga och den där knölen som buktar ut ibland precis under kommer vi väl aldrig få reda på vad det är, för när barnet väl är ute kommer väl alltihop likna en person med kroppsdelar som sitter där de ska och inte lämnar en massa till påhittighet och gissningar.
Utanför regnar det. Jag är glad att det regnar; det gör den här innestängarkänslan legitim. Cyklar hem med en viss stress, om än lugn sådan, över allt som borde ha blivit gjort och tankar kring ett jobb med tyngdpunkt långt mycket längre fram än min anställning. E spelar en gammal Feist-skiva och från irritation går det till en skön utandning på en liten sekund eller så. För mycket fix och byråkrati och förväntningar från olika håll ibland. För mycket inspiration och vilja att arbeta med nästa års tema; utställningen på Lousiana kommer jag inte hinna se, och att jag kommer att gå på Bokmässan känns ju sådär troligt. Fast mest är jag nog fast i ett nu – navelskåderiet – som skapar ett lugn och frustration på samma gång utan särskilt mycket möjlighet att fokusera varken framåt eller bakåt.
Kommentarer
Trackback