All utomhustid räknas dubbelt


Det är inte alltid man orkar. Vinden tar tag i kajaken och vrider den åt fel håll, jag paddlar men kajaken står still. Det är hård tramuntanavind från Frankrike får vi förklarat för oss.
Tillbaka och in i en grotta. Vi lunchar chorizo och nektariner i regnet, resten av dagen är det sol. Vinden tilltar. Klippformationerna och landskapet imponerar och medan Erik sedan ger sig iväg längs kusten och öarna och kommer tillbaka mellan varven med fullt adrenalinpåslag är jag kvar inne i bukten med klippväggarna, muren, kaktusarna, havstomaterna och längst in Dalis gamla hus.

Det är inte roligt att känna sig klen, att inte orka, men jag mår riktigt bra i hela kroppen---- gillar det vilsamma, det havsnära, det dramatiska som kommer alldeles inpå. E är lycklig och pratar om styrbarhet och skillnader mellan kajaker och kajaker, surfning över stenhällar och utmanande sjö.

Vi bor i ett rum som känns som en inglasad altan i Cadaques, på ett pensionat uppe vid kyrkan med knaggliga gränder åt alla håll. Kolossalt lugn i kroppen, ingen stress, tapas till frukost. Kajakerna lämnas tillbaka och andra dagen tar vi en vandring till Cap de Creus i surrealistiskt vackert landskap längs kusten istället. Orkar gå i sju timmar, när vi kommer tillbaka till byn är det halvtid och fyrverkerier då Barcelona tagit ledningen i matchen. Fortfarande lika sugen på rödvin.

Kommentarer
Postat av: Christo

Ah. Låter underbart. Jag skulle också vilja åka till Barcelona.

2009-06-12 @ 11:08:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback