Undvik mansfällan
Det är ett debattinlägg i GT som bland annat en vän från journalisthögskolan står bakom. Hela grejen går ut på att ifrågasätta varför just män är så oumbärliga på sina jobb. Sedan finns det en större diskussion om downshiftning, som inte enbart kopplar till könsroller eller försäldraskap och bland annat leds av debattförfattaren Jörgen Larsson, som är grymt intressant. Allt handlar om prioriteringar.
"Vi lever i en prestationskultur där vi hela tiden förväntas prestera på topp på livets alla områden. Arbetsgivarnas krav innebär högt arbetstempo och långa arbetsveckor. Privat finns ideal om att ha ett vackert och rymligt hem, ett rikt socialt liv, en aktiv fritid, moderna kläder, senaste hemelektroniken, en vältränad kropp, etc.
Dessa yttre krav som lyfts fram i tidningar, TV och reklam tenderar att krypa innanför skinnet så att vi upplever dem som frivilliga ambitioner. När kraven och ambitionerna sammantaget blir för stora hamnar vi i en situation av näst intill konstant tidspress.
Vad kan man då göra om man är rädd för att samhällets prestationskultur och att ens egen tidspress ska smitta av sig på barnen? Många mammor har dragit sitt strå till stacken genom att prioritera ner arbetet under småbarnsåren.
Den manliga normen har varit att satsa på arbetet. Att pappor förvärvsarbetar betydligt mer än mammor under småbarnsåren bidrar till den mansfälla som innebär att många män saknar en nära relation till sina barn.
När tidningen Kamratpostens läsare tillfrågades om vem de helst ville prata med om de var ledsna svarade barnen att de helst ville de prata med mamma och därefter med en kompis eller någon annan. Det fjärde vanligaste svaret var att de inte ville prata med någon alls och först på femte plats kom pappa.
Mansfällan börjar med mammans långa föräldraledighet. Första steget är att inte skriva på pappret från Försäkringskassan om att överföra föräldraledighetsdagar till mamman utan utnyttja istället sin halva av tiden."
"Vi lever i en prestationskultur där vi hela tiden förväntas prestera på topp på livets alla områden. Arbetsgivarnas krav innebär högt arbetstempo och långa arbetsveckor. Privat finns ideal om att ha ett vackert och rymligt hem, ett rikt socialt liv, en aktiv fritid, moderna kläder, senaste hemelektroniken, en vältränad kropp, etc.
Dessa yttre krav som lyfts fram i tidningar, TV och reklam tenderar att krypa innanför skinnet så att vi upplever dem som frivilliga ambitioner. När kraven och ambitionerna sammantaget blir för stora hamnar vi i en situation av näst intill konstant tidspress.
Vad kan man då göra om man är rädd för att samhällets prestationskultur och att ens egen tidspress ska smitta av sig på barnen? Många mammor har dragit sitt strå till stacken genom att prioritera ner arbetet under småbarnsåren.
Den manliga normen har varit att satsa på arbetet. Att pappor förvärvsarbetar betydligt mer än mammor under småbarnsåren bidrar till den mansfälla som innebär att många män saknar en nära relation till sina barn.
När tidningen Kamratpostens läsare tillfrågades om vem de helst ville prata med om de var ledsna svarade barnen att de helst ville de prata med mamma och därefter med en kompis eller någon annan. Det fjärde vanligaste svaret var att de inte ville prata med någon alls och först på femte plats kom pappa.
Mansfällan börjar med mammans långa föräldraledighet. Första steget är att inte skriva på pappret från Försäkringskassan om att överföra föräldraledighetsdagar till mamman utan utnyttja istället sin halva av tiden."
Kommentarer
Trackback