"De valhänta sammanfogningarna av ständigt samma ord (engagemang, passion, profil, hållbar) är bara betydelsefulla om man läser dem som besvärjelser."
Det är på morgonen den tredje dagen. Trängt in i ett lull-lull-dokument; försöker få till struktur och formuleringar och fastnar i dramatiken av kärnvärden, ledord och målsättningar. Då, i vänsterspalten av tidningen: Moa Matthis.
***
"Visioner utarmar. I likhet med reklamen bestjäl de språket på laddningar och betydelser. Och därför ljuger visioner alltid. För vad betyder egentligen engagemang eller att utvecklas? Betyder det samma sak för dig som det gör för mig? Samma sak här som där, och nu som då? Visionerna är inte ens luftslott. De låtsas gemenskap men refererar tomhet och avsaknaden av samtal.
Men viktigast av allt är kanske att visionerna stjäl av vår tid och kraft. I stället för att tala om det som är och hur det borde vara, i stället för att arbeta och tänka, famlar vi runt i den standardiserade visionsordslådan och plockar fram det som vi tror – ja, vem? – vill höra. Medan visionernas avsändare är ett hukande kollektiv som skrämts till att glömma att samstämmighet inte alltid är styrka, så förblir mottagaren lika avlägsen och diffus som en gammal gudom."