Mönster

Vardagen har liksom rutats in i den där jobbrutinen som till sin princip är ganska obehaglig men som ren vardag betraktad skön. Det handlar om gemenskap med kollegor, fikor, möten, planering, produktion och deadlines uppblandat med luncher som gröna bönor med Anders och Bergakungen med Carolina under måndag till fredag och sedan lediga helger med besök. Lite svårt att se mig själv inte jobba; så snabbt man vänjer sig. Samtidigt ser jag fram emot att det där ska ruckas. Framåt är diffust och oplanerbart och någonstans kan det finnas en igenkänning i det som jag tycker om.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback