Fröken snor

kräker ner sängen och lämnar ifrån sig pölar med dregel. Jag förstår helt plötsligt problemet med störd sömn när man jobbar. E inser att föräldraledighet skapar rastlöshet. Samtidigt är hon fortfarande denna framåtlutade, rödhåriga, charmiga unge. Hon far runt på kontoret, kryper och trampar runt på sina mockasiner, skrattar stort med sina två tänder, pillar med sladdar och stirrar ut specifika människor på spårvagnen tills hon får den reaktion hon vill ha. Hon ger ifrån sig blöta pussar, och trycker sig tätt intill, tumlar runt i sängen, snorar ner mina kläder och somnar på min mage. Mest är hon trött och glad; egentligen handlar det mesta om att hänga med i växlingarna där emellan. Det är ett så kraftigt beroende att jag småspringer sista biten hem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback