den nya röran

Fascineras oupphörligen över staden, försöker begripa den ur både socialt och geografiskt perspektiv. Tittar på Google maps ibland för att få ihop den. Det är så stort. Så många städer i en, så många lager, så tvära kast. Klättrar upp i en minaret och ser ovansidan av staden. Fotbollsmatcher och soptippar på hustaken, befolkade kartbilder.

Här förhåller man sig inte så mycket till väderstrecken berättar min arabiskalärare när jag pratar med amerikanska E och holländska A om att Dahab ligger på östra sidan av Sinai, den restaurangen ligger vid Nilen norr om den andra, downtown är väster om Midan Hussein. Hon säger att man inte använder de termerna här, de har mer med internationell lokalisering att göra. Inom Egypten pratar man mest om övre och nedre och inom stan förklarar man på annat sätt. Indiska S håller med, hon förstår inte alls det där med öst och väst, nord och syd.

Själv har jag dåligt lokalsinne men får ändå ihop det genom att förhålla mig till metron och platser där jag varit och gått. Jag länkar ihop a med b, verkligheten till kartan, får ihop ett Kairo jag kallar mitt och där utanför bara fortsätter det och fortsätter. Tills öknen tar vid. Och tvärs igenom skär Nilen med Victoriasjön i ena änden och Medelhavet i den andra. Staden har tusen dimensioner, går naturligtvis inte att greppa. Men den går att titta på, interagera med och röra sig i.