***
"Högt har jag sagt till mig själv i köket på morgonen, att om jag möter en kavalkad till av året som gått och decenniet som flyktat så skriker jag. Ta bort denna förtingligade minnessnara från samhällshalsen! Men det man skriker i sitt kök hörs inte. Även nästa morgon sammanfattades det och summerades, korades viktigast och bäst. Och mer utlovades till kvällen. Radion tog sig an årets litteratur… tidningen decenniets popmusik… tv:n politiken… eller om det var filmen… årtiondets största istapp.
Begäret är okuvligt, att katalogisera, lägga till handlingarna, börja på artificiellt ny kula och lägga tiden till rätta i en prokrustesbädd med lakanen blodiga efter allt som måst huggas av för att få till ismer, rörelser och tendenser. Dessa hjälper oss att se och förstå, men de gör samtidigt det sammansatta för entydigt och ger riktning och mening åt det som saknar sådan. Historien är inte teleologisk men människan gör den det för att hon är dramaturg och formgivare.
Sitt liv framlever man sekund för sekund, hundradel för hundradel. Ingen hundradel går att hoppa över för att det ska bli en månad, ett år, ett decennium. Om man gör sig medveten om att livet består av sekunder hackas det upp så mycket att det blir olevbart. Ett liv av flisor är inget liv. Former är sin helhet. Beser man beståndsdelarna alltför närsynt missar man vad de utgör. (...) En sekund är så kort att den blir lik alla andra sekunder.
Men också om livet breder ut sig oändligt blir man handlingsoförmögen. Då finns ingen anledning att sätta i gång, man kan ju alltid börja i morgon, bestämma sig nästa vecka. Så en viss hetsighet i tidsuppfattningen måste till för att man ska ta vara på sitt liv, och en lagom sönderhackning av tiden krävs för förnimmelsen av att ha levt.
Ett liv utan annan tidsuppdelning än den som sömn, hunger, mörker och ljus tvingar till blir vegetativt som djurens eller hallonens. De nedtecknar inga decennier. De konstruerade indelningarna och summeringarna är en del av civilisationen; intellektets drift och förutsättningen för dess verksamhet.
Men så oändligt skönt ändå att det är ett helt år till nästa invasion."
_____________________________________________
Lena Andersson: Tiden som form. DN, 2010-01-02.
http://www.dn.se/opinion/signerat/tiden-som-form-1.1021433