أنا يُحب فراولة

Kvinnan i den lilla grönsaksaffären som bara säljer ett begränsat antal sorters grönsaker (sötpotatis kommer imorgon) där de som säljs är lite av andrasortering (en och annan jordgubbe möglig) är fortfarande lika charmig och hennes torkade dadlar lika beroendeframkallande. Nu är hon dessutom soligt glad över att vi sköter delar av konversationen på stapplande arabiska. Om någon frågar en om man vill ha jordgubbar på ett språk som man överhuvudtaget inte kunde urskilja ett ord av för bara några veckor sedan svarar man per automatik ja tack. E suckar men jag försvarar mig med att det ändå är billigare där.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback