Det är fortfarande ingen ordning
Måste det vara så seriöst. Måste det vara så löst hållna tyglar. Måste det vara så kallt.
Avundas J:s rubrik, Livet på en pinne. Längtar efter den känslan. När det bara är, när man har sin pinne och inte vill annat, när det bara går och är. Det handlar inte om motstånd, utmaningar, nöjdhet eller flow utan känslan bortom den fördömda nöjdheten och utanför den egentliga extasen. För det är ett tillstånd som kan hålla i, åtminstone i vad jag lägger i begreppet. Och det har man ju sin fulla rätt att göra menar jag, lägga sin egen mening i begreppen.
Haft två fredagar på rad som varit sådana, med frukostar på Kino och långa samtal och Ejahäng. Det är fredagarna som varit de vackaste. Men sedan så gör sig viljan till MER och viljan till MINDRE alltid sig påmind. Man gör aktiviteter och vill ingenting, man vill ingenting och gör aktiviteter. Man socialiserar men känner sig inte mätt, för man vill ha STÖRRE portioner av FLER av sina vänner OFTARE och det är vardagen för snäv för. Att träffas en gång i veckan i den här staden känns nästan löjligt tätt och det är fel; jag menar återigen att man ska bo med folk istället. Eller nära.
Majorna blir bra. Där finns det mycket av det jag vill åt, inklusive en direktspårvagn till Hjällbo.