.
Någon läser samma bok som mig och går också igång på takterasser i Kairo. De som är nära ska man ha nära.
.
Kvällens teater.
När det inte blir det barn man tänkt sig. Spelas av Gest på Teater Trixter. Se den.
Premiär/allt och ingenting alls
Började skriva lite lösryckta grejer förra veckan, för att rapporterna inte bara ska handla om de soliga dagarna. Vattnet sattes på i kolonin står det, och att Erik firade sin inlämnade avhandling med kajakperimär i mangodräkten och nyinköpta specialskor. Sms kom från Spanien, Syrien och Skåne. Annars är det väl mest så att det inte alltid finns något att rapportera. Det blev fler sena kvällar på jobb med mycket korr och programdiskussioner och inte så mycket mer medhunnet.
Men så kom ledigheten och premiärerna i tätare och starkare följd. Årets första humla. Utomhusmatlaging. Hammarslag på fingret. Barfota! Första turen i skärgården med en Eski och klena muskler som trots allt klarade vågorna när vi gick runt udden. Vi grejade i kolonin, åkte på loppis och köpte sjuttiotalsblommig solstol. Sex dagar utan rutiner och måsten och dygnet-runt-häng med E; allt känns nytt och precis som vanligt. Så är det en tidning som ska göras, artiklar om kvinnors asylskäl och hur de hamnar i skymundan som ska skrivas innan vi tar nytt tag i den där festivalen som snart ska genomföras. Och så funderar jag på om man inte borde duscha någon gång snart också, för civilisationens skull.
Pass me the salt
Tagit en liten paus från mitt asociala, introverta för-stunden-jag och haft en fullmatad vecka med männsikor jag träffar alldeles för sällan och till och med en helkväll på Nef. Det är någonstans lättare att leva intensivt när det är intensivt. Satt på jobb till en bit efter midnatt med sushi, kollegor och programkorr igår och idag på verandratrappan med sjömannen och talade om hans kubaresor och olika potatissorter. Känns som första dagen med chans till fräknar.