Rainy Day Women No. 12 & 35
Fyra och en halv månad efter att vi har flyttat in har vi stereon på plats och ljud i högtalarna. Eja skriker högt av lycka och dansar runt runt, vevar med armarna och kör hyfsat avancerade moves till Dylan på hög volym. Tjo.
(12 juni)
Så kommer de första treordsmeningarna, direkt ur kommunikationsbehovet
Eja vill torka
Mamma komma utflykt
Pappa putta mig
Inte röra fåglar
(juni 2011)
Sådant som jag vill göra mer
Läsa böcker. Upptäcka ny musik.
.
Torpakolonin/Majorna, våren 2011.
Mitt andra hem. Och mitt första.
Tycker om en gård
där inte så mycket handlar om ditt och mitt. Leksaker och barn och föräldrar huller om buller, inkapslade mellan gula tegelväggar och blå balkonger. Man kan ha picknick uppe på klipphällarna och sitta i sandlådan utan att tröttna. Faktiskt. Det är ett fint mål att ha i uppförsbacken genom Slottsskogen. Sedan finns det något helt annat i avskildheten på balkongen, med ljuset och taken och inte en människa i sikte.
(30 maj)
+
Nya vänner. Gamla vänner. Familj. Såna som funkar som familj. Folk helt enkelt.
Knarrholmen
(21-22 maj)
Intensitet, en vecka in i maj eller så
Tusen aspekter på kreativitet. Tusen delar av allt. Festival och det känns faktiskt grymt bra; som om det inte fanns och aldrig funnits någon annan möjlighet än succé.
Denna vecka lär Eja sig att spela munspel. Hon säger ord som sönder och många. Hon ritar en rund gul grej och kallar det sol. Hon kryper upp i sängen med mig om morgnarna babblar och hämtar nya skruvar att skruva fast i garderoben. Tar hand om mig och magen, softar fram till en punkt när hon tar ens hand och säger kom. Hon säger kåko (helikopter) och förklarar genom att teckna och peka. Hon sjunger för sig själv bak på cykelsadeln. Allt detta parallella. Eller egentligen inte parallellt alls.
.
”Man får ju aldrig sagt det man tänkte säga.”
April
Vänner. Matlaget igång. Enkelheten av socialt liv i Majorna.
Surt godis.
Längtan efter fler kvällar med sådant som Puta Madre och konserter. Efter mer familj, mer lugn. Det finns alldeles för mycket av sådant jag inte kan få nog av. Undrar ibland över vettigheten i att arbeta heltid, vill annat, vill mer, vill mindre.
Så de där dagarna när allting bara är som om man själv skurit ut verkligheten exakt som man vill ha den. Också delvis sant.
Enskildheten, Bälinge, sol genom sovrumsfönstren. Att vakna med Erik och Eja i skogen till födelsedag och försök till frukost på sängen. Ett långt bästa sortens ingenting med de närmsta. Med K och M som också hör hemma där, med pannkakor och fruktsallad, med sjön, skogsvägen och altanen.
Och ja, barfota.
Och april var lite så; till det som är vackert.
Avslutades med kolonipremiär på valborgsmässoafton och vi eldade ris i sjömannens trädgård och klev in i den där andra världen. Tusen projekt utan tydliga måsten. Vidar kan plötsligt sitta själv där han sitter på en filt i trädgården (påpekar Maja fint för föräldrarna). Det blir en sen kväll och vi sover trots allt över.
Ett program och ett rosa akutpass senare
”Istället för tystnad”
Sedan blev det april och allting satte fart.
Och människorna, de har ju funnits där hela tiden. Kanske något av en nödvändighet när man sitter och väntar på orken och inspirationen. På att saker ska landa på plats och man hittar rätt i glåmigheten och identitetsdjungeln som graviditetshormonerna satt en i. För förmodligen är det väl det mycket har handlat om; att jag är på tjocken igen och det har varit lite mycket av annat som krävt energi som jag inte har haft. Det blir en konstig sammanfattning, den är ju inte sann, men vi säger så.
.
Vi går hem från dagis i Nordostpassagen. Vi gungar på gården.
Och det är fortfarande mars.
.
'
Erik kommer hem igen och har en apa med sig. Och en gepard som matas med yoghurt till frukost. Man har ett nytt kök, och blir hembjuden till andras.
.
Anders öppnar skivaffär. Eja äter snittar och knör sig innerst för att dansa.
.
Guddotter & gudmor kör trots allt vardag då och då.
.
Mars 2011. E åker till London och vi umgås med varann och några till.
Vaknar av att hon tar min hand och stryker den över sitt eget hår.
Hon utforskar den allt konstigare magen.
Sängen och kökssoffan är på plats. Kartonger, stök och bök runt om.