Jaget bit för bit
Att vara social och vilja vara social och tycka att jag behöver tid själv, och bara med Eja och med Erik. Vardagens alla delar och kluvenheten dem emellan som inte har så mycket med vardagen att göra som identitet. För det är inte konstigt att man saknar tid över till att läsa långa böcker (så jag) när man prioriterar att träffa folk (beroendemässigt mycket jag).
(juli)
"Det är kantstötta plåtburkar och trasmattor och flagnande trämöbler som tilldrar sig allas intresse och orsakar förtjusta små utrop."
Högsbo industriområde, Angered, Majorna, Saronkyran, Örkelljunga, bakluckeloppis i Slottsskogen. Nu börjar även Erik bli beroende. (juni, juli)
Så var det juli
Magen är fin. Det är allt det där runt omkring som stör (framför allt det låga blodtrycket, hormonerna, bristen på ork och att inte fungera som sig själv.)
Det finns en annan gård,
där vi sitter medan L fastnar med cykelkärran vid Gullbergskaj. Tre stammisar presenterar sig för en nykomling som gärna får vara med och leka.
- Jag heter Ismael, men du kan kalla mig Big Daddy.
- Jag heter Kungen av Tellus.
- Och det är jag som är Marchmallows.
Det blev en långresa till Skåne i år
Eja samlar sten och sitter vid landsvägskanten för lastbilspotting. Annars är dagarna nästan outhärdligt grönskande. Bälinge – Landskrona – Ven – Helsingborg – Köpenhamn – Österlen.
.
Efter mig: Tar av sig barfota närhelst hon har möjlighet.
.
23 juni. Klockan är sju och av morgonhumöret syns ingenting.
Slutat jobba (såhär tänker jag mig morgnarna från och med nu).
Anteckningar, juni
- Regn, redigering och riktigt sömniga dagar.
- Frilanstillvaro och kaffe på kolonitrappan.
- Andra lång.
- De där människorna. (Hela tiden, de där människorna.)
- Mitt trötta jag gillar de senaste dagarnas upplägg med att få mat hos folk hit och dit och andras tapasfix i vårt kök.
- Det hela är lite perspektivlöst. Både själva migrationen och diskussionen om den känns en smula obalanserad. "I dagens värld finns det oroväckande missuppfattningar om flyktingrörelser." - António Guterres (FN:s flyktingkommissarie)
- När hon står liksom halvnonchalant och hänger på min axel i kökssoffan. Nära intill men ändå fullt sin egen person, tydligt så: hon som vill, hon som gör.
- Rapport och hemsida, hemsida och rapport. Citat och bilder, bilder och citat.
Rainy Day Women No. 12 & 35
Fyra och en halv månad efter att vi har flyttat in har vi stereon på plats och ljud i högtalarna. Eja skriker högt av lycka och dansar runt runt, vevar med armarna och kör hyfsat avancerade moves till Dylan på hög volym. Tjo.
(12 juni)
Så kommer de första treordsmeningarna, direkt ur kommunikationsbehovet
Eja vill torka
Mamma komma utflykt
Pappa putta mig
Inte röra fåglar
(juni 2011)
Sådant som jag vill göra mer
Läsa böcker. Upptäcka ny musik.
.
Torpakolonin/Majorna, våren 2011.
Mitt andra hem. Och mitt första.
Tycker om en gård
där inte så mycket handlar om ditt och mitt. Leksaker och barn och föräldrar huller om buller, inkapslade mellan gula tegelväggar och blå balkonger. Man kan ha picknick uppe på klipphällarna och sitta i sandlådan utan att tröttna. Faktiskt. Det är ett fint mål att ha i uppförsbacken genom Slottsskogen. Sedan finns det något helt annat i avskildheten på balkongen, med ljuset och taken och inte en människa i sikte.
(30 maj)
+
Nya vänner. Gamla vänner. Familj. Såna som funkar som familj. Folk helt enkelt.
Knarrholmen
(21-22 maj)
Intensitet, en vecka in i maj eller så
Tusen aspekter på kreativitet. Tusen delar av allt. Festival och det känns faktiskt grymt bra; som om det inte fanns och aldrig funnits någon annan möjlighet än succé.
Denna vecka lär Eja sig att spela munspel. Hon säger ord som sönder och många. Hon ritar en rund gul grej och kallar det sol. Hon kryper upp i sängen med mig om morgnarna babblar och hämtar nya skruvar att skruva fast i garderoben. Tar hand om mig och magen, softar fram till en punkt när hon tar ens hand och säger kom. Hon säger kåko (helikopter) och förklarar genom att teckna och peka. Hon sjunger för sig själv bak på cykelsadeln. Allt detta parallella. Eller egentligen inte parallellt alls.
.
”Man får ju aldrig sagt det man tänkte säga.”
April
Vänner. Matlaget igång. Enkelheten av socialt liv i Majorna.
Surt godis.
Längtan efter fler kvällar med sådant som Puta Madre och konserter. Efter mer familj, mer lugn. Det finns alldeles för mycket av sådant jag inte kan få nog av. Undrar ibland över vettigheten i att arbeta heltid, vill annat, vill mer, vill mindre.
Så de där dagarna när allting bara är som om man själv skurit ut verkligheten exakt som man vill ha den. Också delvis sant.
Enskildheten, Bälinge, sol genom sovrumsfönstren. Att vakna med Erik och Eja i skogen till födelsedag och försök till frukost på sängen. Ett långt bästa sortens ingenting med de närmsta. Med K och M som också hör hemma där, med pannkakor och fruktsallad, med sjön, skogsvägen och altanen.
Och ja, barfota.
Och april var lite så; till det som är vackert.
Avslutades med kolonipremiär på valborgsmässoafton och vi eldade ris i sjömannens trädgård och klev in i den där andra världen. Tusen projekt utan tydliga måsten. Vidar kan plötsligt sitta själv där han sitter på en filt i trädgården (påpekar Maja fint för föräldrarna). Det blir en sen kväll och vi sover trots allt över.