.


Läser
Ulrika Lorentzie och diskussionen runt hennes bok Något bara kvinnor kan.

”Förra året ut­betala­des 20,8 procent av för­äldrapennings­dag­arna till männen och 79,2 procent till kvinnorna. Den siffran har stått rätt stilla de senaste åren.”


Det beror kanske delvis på att tänket när man får barn inte verkar hänga med övrig utveckling. Kvinnan tjänar mindre än mannen: det är ekonomisk förlust att mannen tar ut föräldraledighet. Mannen tjänar mindre än kvinnan: det är ekonomisk förlust att mannen tar ut föräldraledighet. Sedan var det kopplat till de där vanliga siffrorna om att kvinnor (fortfarande) inte tjänar lika bra som män för samma arbete, och då har vi inte ens gått in på yrkesstatusdiskussionen eller deltidsjobbandet och på det hushållsarbetet och vab-andet.

Och så finns det de som inte vill kalla sig feminister.
Skulle åtminstone vilja ha kilometerrättvisa. Övertygad om att männen förlorar minst lika mycket på allt det här, på andra plan, utan att det för den skull jämnar ut sig i slutändan.

Illustration av Nanna Johansson. Se fler antifeminister här >>

Istället för morgonsol II


Nu är det Artikel 14 & jag.
Det är mer köksbord, mer rödvin, mer Erik, hemmahäng och avbrott som De ofrivilliga och Julia. Längtar efter sol mot huden.

Det är dagar som kallas mellan och jag har en tidning att ta hand om.
Kolonin är fin i frosten; det ser så orimligt ut att där är så kalt. Vi tittar till och funderar på vems farmors fåtölj som passar bäst.

Fick handledsvärmare i julklapp, tre stycken. Konsthantverksfina och friluftsanpassade. Och så fick jag en teknisk lösning för att få ljus på morgnarna så att jag ska kunna gå upp. Sover fortfarande till halv elva men vaknar gladare.

Bilderna illustrerar kass arbetsställning (men så vill man också att det man gör hemma ska skilja sig lite från det man gör på jobbet) och sylt som E gjort och gett bort.

.



Illustration: Sara Granér
Bok från E en av de där trista dagarna för ett par veckor sedan (Det är bara lite aids).

***

”Deppa kan vilken idiot som helst. Det är glädjen som är det svåra.”
- Henry Miller

.




20-26 december 2008.
All tid utomhus räknas dubbelt.

Neråt!


Det är Van Morrison och Otis Redding på bilstereon och fullpackat bagage och baksäte på vägen ner mot Isak, Ola och alla de andra. Fulla men oplanerade dagar och jag vaknar arg varje morgon vid halv elva för att jag så hemskt gärna vill vara en sådan som går upp tidigare. Promenader, rödvin, julmat, människor, människor, människor.

att det finns tillräckliga skäl för varje foto att bli till

"Upprinnelsen till förståelsen om fotografiets egen determinism, att det finns tillräckliga skäl för varje foto att bli till, kom från ett oväntat håll – från mamma. Vid min äldsta dotters födelse köpte jag och hennes pappa en grå, begagnad och för all del skruttig liggvagn. Min mamma vägrade fotografera om denna vagn kunde hamna i bild. ”Den ser så tråkig ut” sa hon, men vad hon menade var att hon skämdes över att vi inte hade en finare liggvagn till vårt barn. Människor, förstod jag, fotograferar INTE det de skäms över. Familjealbum springer ur dokumentationslusta, men under den viljan finns stolthet. Nog är det hårt att skriva det, men stolta familjer, stolta människor har fler fotografier än de som skäms. I min egen familj fylldes albumen på så länge det fanns någon slags värdighet i mina föräldrars familjeprojekt. När allt vittrat sönder av kaos och negativa händelser fick mammas spegelreflexkamera bli kvar inne i garderoben. Det fanns ingen vilja att dokumentera ett misslyckande – det fanns inget att vara stolt över."

-
Jenny Maria Nilsson (en del av ett längre och allvarligare resonemang)

Istället för morgonsol


Det är så påtagligt, ljuspunkterna finns där man får ihop ett par av komponenter som vänner, alkohol, dans, fåtöljer, mat, saffran. Hemma hos människor jag tycker om med jämna mellanrum och fest är väl ett av de där knepen för att överleva vintern. Den dämpade tonen i det skrivna motsvarar kanske inte riktigt verkligheten, mår bra - kanske till och med riktigt bra - men kämpar verkligen med min och allas vår solbrist. På jobbet har vi bakverk som kollektiv strategi, och personligen satsar jag fullt på sovmorgnar och fantastiska människor; egna vänner och andras.

Resandet

I Skåne finns en soffa jag gärna sitter i och katter som trots allt är rätt ok. Där finns en kille med rytmpinnar som jag tycker förskräckligt mycket om och ett Malmö med människor som brinner för samma sak som jag. Där finns ett Österlen och hallonbuskar som jag plötsligt förlorat koppingen till.

Bil åker vi mycket. Åkrarna, husen, träden. Till Södra Mellby, till Helsingborg, till Göteborg, till Växjö. Den som inte kör dj:ar.

Det där med att leva i norr


Måste köpa mig en färgglad jacka, det går inte att ha det såhär grått. Jag tittar på människorna runt omkring mig på spårvagnshållplatsen och önskar att det vore en parodi men det är precis så sorgligt. Som om allt bara handlar om att härda ut. Tycker inte att hösten har varit så bedrövlig, sett det väldigt ljust och har bara längtat till något tropiskt lite grand. Men så slår det till. Det mörka och det där som kryper innanför skinnet på en, man vill inte att det ska röra en men det kastar omkull en fullständigt - det är "tänk på döden" på väg till jobb och så in i helvete segt att ta sig upp på morgonen och förfärligt långt till april. En vi var hemma hos igår har en apparat som hjälper - en halv gånger en halv meter ljusterapi - men bara tanken på att på morgonen sätta sig tjugo centimeter från en lysplatta i en halvtimme är så ledsam att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det vänder om bara någon vecka nu. Det måste vända. Jag tänker på Karibien och biter mig i läppen.

Foto:
Viktor Gårdsäter

Röran som framgångskoncept


Nobelpristagare har bättre saker för sig än att städa. Här Paul Krugman (årets mottagare av Sveriges riksbanks ekonomipris till Alfred Nobels minne). Själv har jag precis fått ny plats och nytt skrivbord på jobb; målsättningen är klar.

Är du svensk nog?

”Det är ju svårt att villkora rätten att söka asyl med att man skriver på ett kontrakt. Men syftet är att överföra viktiga svenska värderingar om jämställdhet och så vidare.”
- Per Schlingmann, moderaternas partisekretare, till Ekot om kontraktet han vill ska införas för nyanlända.

Allvarligt talat - "värderingar om jämställdhet och så vidare", går det att vara mindre exakt? Att följa svenska lagar är självklart och inget nytt, vad är det han menar att vi har för enhetligt normsystem som man förpliktigar sig till att ställa upp på som boende innanför det här landets gränser? Vad är det för värderingar som är så specifikt svenska att de innebär att jag och Schlingmann kan förutsättas ha samma?