den nya röran

Återigen denna medielogik som inte lyfter katastrofer utan bomber och dramatisk fond. På två veckor ytterligare tusen personer döda i kolera i Zimbabwe. Sju rader i DN.
"57 000 personer har insjuknat i det värsta utbrottet av sjukdomen i världen på fjorton år." "Koleraepidemin har nu krävt 3028 människoliv"... "en skarp illustration av effekterna av den ekonomiska och politiska kris som landet befinner sig i."
Och en tydlig illustration till varför E jobbar med det han gör. Utveckling av metoder för att studera koleravaccin. Disputation 7 maj.

I Stockholm bor jag i en lägenhet i Nacka industriområde med panoramafönster mot vattnet och Karin i fåtöljen mittemot eller sängen intill. Vi pratar. Mellan de stunderna går jag på möte med FARR och diskuterar det som varit och det som ska bli, äter på etiopisk restaurang och bastar. Dit och hem åker jag tåg.

"järnvägar är oemotståndliga basarer som ormar sig fram fullkomligt vågrätt oavsett landskapet, gör en bättre till mods med sin fart och aldrig välter ens drink. Tåget kan ge trygghet på förfärliga ställen - något helt annat än den domedagens ångestsvett som flygplan framkallar, eller långdistansbussens äcklande bensinlukter, eller den förlamning som drabbar bilpassageraren. Om ett tåg är rymligt och bekvämt behöver man inte ens ha en destination: det räcker med en hörnplats för att man skall kunna vara en av de där resenärerna som håller sig i ständig rörelse över rälsen och aldrig kommer fram eller tycker sig behöva göra det"

- Paul Theroux

På jobb i höstas talade vi om Nina Björks avhandling, det är ju sånt man gör på mitt jobb, i och med att det kom en pressrelease. Bland annat stod det såhär:

"Avhandlingen har sin upprinnelse i två banala fakta: människan har en kropp som dör om den inte får mat och vatten. Människan föds med en kropp så outvecklad att den inte klarar sig om den inte omedelbart börjar ingå relationer till andra människor. Dessa banala fakta, hävdar Björk, får viktiga konsekvenser. De säger att om vi vill förstå människan rätt måste vi vara medvetna om att hon skapas i samspel med naturen och andra människor – att hon i grunden är en beroende och relationell varelse."

Hade massa tankar, virriga och nedkrafsade, om det där som jag förtvivlat gärna ville formulera. Ännu inte gjort.

Själv säger hon: "I Rosa täcket utgick jag från ett ideal om att alla ska få vara fria att konstruera vilka de själva vill vara, och det står jag fortfarande för. Jag tror inte att man föds inifrån och ut. Den kärna varje människa har, den har kommit till genom andra människor. Mötet med världen. Alltså måste vi öppet erkänna att vi är viktiga för varandra."

Det bästa sättet att utmärka sig på är enkelhet.
- Molière

Det är en av de där dagarna. Jag är ledig men skulle ha varit på ett möte för fem minuter sedan. Tar fram cykeln för första gången på mycket länge, det är solen i ögonen och slir i kombinationen av is och slask. Vardagsedge. Ljus! Det är en av de där dagarna man kan bli uppringd fem över 12 och på allvar säga ”jag kommer med en gång, jag är redan påklädd”. Mitt hem har varit min borg.

Börjar famlar mig tillbaka till en social tillvaro. Det är lunch och prat om framtidsdrömmar med Elin, fåtöljöl med Julia efter jobb. Bilutflykt med loppisrunda i Västergötland och fika hos mormor under lördagen, ut och äta på Klubb Social med Lina och Claes senare på kvällen. Söndagshäng från eftermiddag till midnatt hos David, Karla, Dhanna, Nadja. Dagen efter träffar jag Vidya. Sedan dejtar jag Erik på vanliga och ovanliga tider och när vi kommer till Linnea har hon saknat oss så mycket att vi får en hel bunt teckningar. Några är på oss, en på fotboll och en föreställer sommaren.

"Det allvarligaste problemet som den samtida människan står inför: konformismen."
- Camus

Fyra dagars storfamilj med A, P och I på besök. Nu har vi pussat på den snorige så vi är alldeles förkylda.

Det var inte mitt nyårslöfte, men jag tar det:
My New Year´s resolution is to inspire,
be fierce and never be ugly.

- Från Bodil Malmstens blogg

Det är ett år som precis, och kanske först nu, har börjat och jag har känslan av nöjdhet som man får av avklarade deadlines och nattarbete. 40 fullproppade sidor med asylrätt och flyktingpolitik. Skrivit texter, beställt texter, samarbetat om texter, gett specialorder på illustrationer, hämtat foton på bildbyråer, fotograferat, kommenterat, tyckt till, redigerat, bollat tillbaka, bestämt upplägg, satt upp små post-it-lappar på köksskåpet för planering, lärt mig en massa, fått ytterligare bollar, fått beröm, fått inspiration. Och det är klart nu. Den där omöjliga utgivningsplanen för 2008 är genomförd och nu ska det bli normaltempo och redaktionsmöten som inte bara ligger över gmailchatt halv tre på natten. Allt detta intensiva nätverkande och samarbetande med människor som jag innan de här två numren bara hört talas om till namnet eller inte alls. Det är roligt, aj så roligt. Varit eländigt asocial och introvert men jag gillar ju också att gå upp i saker fullständigt, när det är så komprimerat och slutet hela tiden ligger nära. Nu ska jag göra annat ett tag. Tjo.