.
***
Ur tidningen Forskning & Medicin:
"År 2050 beräknas jordens befolkning uppgå till tio miljarder människor med nuvarande befolkningstillväxt. Utvecklingen driver på spridningen av epidemiska infektionssjukdomar, miljöförändringar och global uppvärmning, men Björn Olsen (professor i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet och överläkare vid Akademiska sjukhuset) pekar på en viktig åtgärd som kan hjälpa till att lösa problemet.
- Utbilda flickor. Det leder på sikt inte bara till minskad nativitet, utan också till nya vanor och maktstrukturer. Vi har prövat patriarkala system i 4–6000 år och det har väl inte gett så lysande resultat."
.
Vi fortsätter att gå och gå och gå. Ska vi till Järntorget går vi dit.
Vi är mycket hemma och fördriver tiden med att titta på varann.
Hon skrattar stort och ofta så mycket att hon liksom inte orkar med utan måste vända bort blicken. Den far blygt och snabbt åt sidan. Hon har lärt sig säga g och svarar när man pratar med henne. Det är helt klart en relation som inte är med vem som helst.
Vi går och går och tycker om dem som bor på vår sida stan – Petra och Gustav, Anton och Kimia – och går dit i veckan och äter.
Vi hostar och snörvlar och nyser. Det är som det är. Vi tittar på lägenheter i Kairo och på film.
.
Bland lådor och plåtburkar
Förmiddagarna med Eja
Föräldraledigheten börjar mer och mer te sig som lyx, ”jag ska få vara med henne imorgon också!”. Vi tränar oss på att göra ingenting (eller rättare sagt, jag gör det medan hon håller på med snabbutveckling) och det allra bästa är förmiddagarna i sängen. Hon har ett strålande morgonhumör och verkar strunta alldeles i att jag inte har det. Hon ligger på mina uppdragna ben och varje ögonkontakt följs av ett stort leende som får en att känna sig märkvärdig.
Även om enkelriktad kärlek också är kärlek, som det så fint heter i korvasbloggen, är det något religiöst över att få den besvarad. Hon tittar på mig ibland med en sorts blick som jag inte fått av många andra, liksom grumligt förälskad. Ganska nyss kom insikten om det häpnadsväckande att vi inte bara har henne till låns; att hon ska vara med oss alltid. Ibland lyfter jag upp henne på mina knän och där sitter hon och blickar ut över världen. Där finns alltid nya saker att upptäcka, hon har det mesta av såväl den som sig själv kvar. Händerna har hon hittat – hon trasslar in dem i varandra och tittar sedan på dem med tjusad, något skelögd, blick. Sedan åker hela paketet in i munnen. Vi har en idé om att hon inte ska suga på tummen (nappen Eja! silikon! latex!), men att suga på knytnäven är helt ok.
One of us is gonna die young
När vi efter lite andra turer kom till Maracay flyttade vi hem till honom och hans kompis och där fastnade vi i något slags vardagsliknande tillvaro i en taklägenhet byggd till hälften inne och andra hälften ute. Tre månader efter avfärd skulle vi möta upp E i Peru, efter en och en halv hade vi inte kommit längre än två timmar från flygplatsen.
Fascinerades redan från början av att någon kan vara en så genomgående bra människa; han skulle ställa upp för vem som helst utan att fundera över saken. Fascinerades av kombinationen av hippiementalitet och arbetsdisciplin. Troligtvis hade han damp men med en energi som grep tag i en, skulle säga att han är en av de finaste personer jag någonsin har träffat. Något år senare kom han till Spanien där han arbetade illegalt och surnade till över hur Europa behandlade sin arbetskraft. Under min och T:s tågluff flyttade han från Madrid till Alicante och vi åkte dit, träffade honom först på en strand i Benidorm dit han tagit med sig några vänner och en flaska whiskey när han hörde att jag var i krokarna.
Efter ett tag tröttnade han på att vara colombian i exil och flyttade tillbaka till Venezuela. Vi hade en del kontakt men han var en man som hellre arbetade med händerna än satt framför internet och det blev glesare mellan tillfällena. Så som det blir.
Så skickar jag ett mail nu, tänker kolla om adressen fortfarande är igång.
Det är hans syster som svarar. Tydligen gick han bort i somras i en bilolycka. Mailet är på spanska och jag läser om och om igen i hopp om att jag förstått fel. Det har jag inte.
Aptonym
(i verkligheten, i veckan).
På stan ringer upp:
"Du jobbar som säkerhetsansvarig för Handelsbanken i norra Sverige. Hur rimmar det med ditt namn tycker du?'
– Alldeles ypperligt. Det är därför jag har sökt den här tjänsten."
Där står också att det finns ett ord för det här, aptonym.
Ett annat exempel är chefsekonomen Annika Winsth.
.
Sitter och pratar med en gravid bekant och hör hur jag får ur mig den där tröttsamma frågan Vet ni vad det blir? Som om det spelar någon roll. Men så tänker jag också att det är sådant man säger och så är det kanske genomgående, att frågan bara ställs därför att nåt ska man ju säga när man pratar med en gravid kvinna. Och jag tänker att det är så förbannat tråkigt, att av alla häftiga grejer som en graviditet innebär och som man på riktigt kan vara nyfiken på – att ha en annan människa inuti sig blir ju liksom aldrig normalt – så är det den frågan man ställer. Vet ni vad det blir?
När Eja föddes ville jag inte skriva det i lanseringssmset. Det blev en flicka! är ju inte själva nyheten egentligen. Snarare: Vi har varit med om en sjukt omvälvande grej och det kom ut en liten levande människa som nu ska vara med oss alltid och världen är helt uppochnervänd. Nu var det så att det blev en Eja men så mycket mer än könet och lite om utseendet vet man ju inte där och då. Hon har kastanjefärgat hår och långa tår och vi har absolut ingen aning om vad för person det kommer att bli. Och då landar man i det konkreta. Flicka. 51 cm. 3820 g. Och inget av det säger särskilt mycket alls. Eller.
.
Vi går och går och går.
Gå är nog bland det jag gör bäst just nu.
.
Köpenhamn
Plötslig helg
Första gången hon vänder sig är på Krilles köksbord (med lite hjälp av Eriks pekfinger men ändå). Och visst, lördagsmiddag kanske gör sig bättre på mage. Det är en fin kväll – de passar ihop, Kristian & Eja, och när vi sedan går ut till Borstahusen lyser månen upp halva Öresund och vi hinner före nattbussen.
*
När vi kommer ner väntar storfamiljen (nåja, några saknas men vi blir ändå tio) och Birger och Lena har lagat lass med pizza. Det är nästan alltid en viss sorts förväntan i det där att köra till Landskrona. Här får man göra sådant som att sova middag med allra finaste Isak. Och dricka glögg i gigantiska muggar hos Tild,e och gunga med Thia i Granet när det är alldeles mörkt. Vi blir bjudna på lunch hos mamma och hos pappa, och umgås i Anna och Pers allt mer färdigfixade hus. Ju oftare, desto lugnare och det är bra så.
.
Får ett meddelande på Facebook. Tydligen betyder eja ö på isländska. Klart konkretare än det svenska ordet. Annars är EJA en förkortning för European Juggling Association, det tycker jag är roligt. Enligt Svenska namn är det ”ett fornnordiskt namn som kan vara bildat av ey/öy eller auja som betyder lycka. Eja kan även härledas till Eivor som betyder försiktig eller klok gåva.” Bland personer märks framför allt Eja Nilsson, författaren bakom Stora boken om grytor och gratänger. Dessutom kan man via kryssakuten få fram alla ord som slutar med eja, såsom heja, dagsmeja, greja, gurkmeja, dreja och akvileja. Mobilen föredrar Eka, Fjä och Fla, medan Ola övergått till Ejar och Isak menar att Eja – som ett av de få ord han kan – helt enkelt betyder bebis.
Snicke-snacke-snack
Förutom med människor pratar hon med sina sjölejon ovanför sängen. Men mest med mig och E. Det är uäe och gurgel och små plötsliga skrik som inte är av missnöje och som vi tror betyder kom och som verkar förvåna henne lika mycket som oss.
Onsdag
Kväll i Hjällbo, check.
.
Man får vara irriterad ibland, klart man får det, men det gäller att inte snärja in sig i det.
Bland andra insikter finns den om att skrik är värre än bajs.
Heja
Fotokurs igen
Vi pratar bra bilder, exponering och hdr. Jag blir peppad och lär mig hur mycket som helst.
Fotot från National Geographics tävling.
.
Kvinna, 60 cm. Stor nog.
Det hela går bra. En klunk och en spruta i låret. Check.
På vägen hem går vi förbi passcentralen. Pass! Behöver man det när man är noll år?
Tydligen.
Och för att få ett pass giltigt mer än tre månader behöver man ett namn. Vi går hem och bestämmer oss. Efter att ha läst namnlagen lägger vi till mitt efternamn också (eftersom vi vill ha en stark faderskapskoppling och det inte verkar komma automatiskt är det självklart att hon ska heta som E). Mitt blir som mellannamn, eftersom reglerna aldrig justerats utifrån övrig liberalisering av samhället. Man får heta Q men inte två efternamn.
Control
.
Det är lördag och vi har Anders och Kristina över på middag.