.
Sitter och pratar med en gravid bekant och hör hur jag får ur mig den där tröttsamma frågan Vet ni vad det blir? Som om det spelar någon roll. Men så tänker jag också att det är sådant man säger och så är det kanske genomgående, att frågan bara ställs därför att nåt ska man ju säga när man pratar med en gravid kvinna. Och jag tänker att det är så förbannat tråkigt, att av alla häftiga grejer som en graviditet innebär och som man på riktigt kan vara nyfiken på – att ha en annan människa inuti sig blir ju liksom aldrig normalt – så är det den frågan man ställer. Vet ni vad det blir?
När Eja föddes ville jag inte skriva det i lanseringssmset. Det blev en flicka! är ju inte själva nyheten egentligen. Snarare: Vi har varit med om en sjukt omvälvande grej och det kom ut en liten levande människa som nu ska vara med oss alltid och världen är helt uppochnervänd. Nu var det så att det blev en Eja men så mycket mer än könet och lite om utseendet vet man ju inte där och då. Hon har kastanjefärgat hår och långa tår och vi har absolut ingen aning om vad för person det kommer att bli. Och då landar man i det konkreta. Flicka. 51 cm. 3820 g. Och inget av det säger särskilt mycket alls. Eller.