Strax före Kina och Ukraina
"Idag är Sverige världens åttonde största vapenexportör. I förhållande till antalet invånare är vi störst i världen. Förra året spenderades bland annat 600 miljoner kronor av svenska skattemedel för att utveckla granaten Excalibur till USA."
________________________________
Tidningen VI
________________________________
Tidningen VI
Världen som jag ser den här kan omöjligt vara grå.
Här finns meterhöga fingerborgsblommor med humlor i, en lianö, en kaffetermos med jordgubbar på. Midsommar med min familj är som att någon dragit upp både kontrast och färg. Ola, Elin, mamma, pappa, Anton, Kimia, Anna, Per, Isak, Erik och jag.
Foton från Annas kamera.
Foton från Annas kamera.
En ateists predikan
”När Jesus såg deras tro, sade han till den lame: mitt barn, dina synder är förlåtna. Stig upp, ta din bädd och gå hem.”
Men mannen svarade (så tyst att evangelisten som skrev ner det inte hörde): Jag har inte syndat mer än nån annan. Jag är lam ändå.
För några år sedan gav Lena Andersson en ateists predikan under sitt sommarprogram och det ledde till ett visst hallaballo. Av flera anledningar & efter vissa köksbordsdiskussioner har jag nyligen plockat upp bibeln för att se vad där verkligen står, bland annat för att slippa ha så svävande ord som underlag när jag pratar om bibeltrogen kristendom. Och det är ju en fruktansvärt intressant bok. Kvinnan skapad som hjälp åt mannen, skuldbeläggandet, meningar som ”Stora skaror gick tillsammans med [Jesus] och han vände sig om och sade till dem: Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge” (Luk 14:26). Detta ihop med kärleksbudskap som skapar ambivalens gör det enkelt att humma med i Lena Anderssons tal om härskartekniker.
"Än en gång har han fått [lärjungarna] att känna att dom sagt fel sak, tänkt fel tanke, föreslagit fel handling. Och som vanligt bara för att något annat råkade passa Jesus syften bättre. Men inte bara därför utan för att manipulering av folks psyken är Jesus andra natur. Det är så han utövar och behåller sin makt. Det är så dom flesta ledare utövar och behåller sin makt. Och lärjungarna märker att med den här mannen kan man aldrig göra rätt hur man än försöker."
"Nu hör jag någon säga att visst kan man rycka citat ur bibeln och visa vad som helst med det. Så använder alltid kättare och fundamentalister skriften. Fast varenda predikan i världen görs ju just så för att visa på Jesu kärleksbudskap. För att få det att genomsyra världens medvetande i två tusen år och utan slut i sikte måste man plocka sina citat bra mycket selektivare än jag har behövt göra för denna predikan. För att bli varse Jesu maktfullkomlighet och självcentrering däremot, kan man gå in var som helst i dom fyra berättelserna och finna den."
Läs hela sommarpratet här >>
Medan jag skriver detta går jag in på bibeln.se för att citera rätt; där blinkar en stor banner:
ÖVER 1,3 MILJARDER KINESER
SAKNAR FORTFARANDE EN BIBEL
Saknar?
***
Men men.
"Drömmar föds av mycket arbete, dåraktighet av mycket prat" (Pred 5:2) . Bara att inse att detta inte är en filosofi för mig.
Men mannen svarade (så tyst att evangelisten som skrev ner det inte hörde): Jag har inte syndat mer än nån annan. Jag är lam ändå.
För några år sedan gav Lena Andersson en ateists predikan under sitt sommarprogram och det ledde till ett visst hallaballo. Av flera anledningar & efter vissa köksbordsdiskussioner har jag nyligen plockat upp bibeln för att se vad där verkligen står, bland annat för att slippa ha så svävande ord som underlag när jag pratar om bibeltrogen kristendom. Och det är ju en fruktansvärt intressant bok. Kvinnan skapad som hjälp åt mannen, skuldbeläggandet, meningar som ”Stora skaror gick tillsammans med [Jesus] och han vände sig om och sade till dem: Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge” (Luk 14:26). Detta ihop med kärleksbudskap som skapar ambivalens gör det enkelt att humma med i Lena Anderssons tal om härskartekniker.
"Än en gång har han fått [lärjungarna] att känna att dom sagt fel sak, tänkt fel tanke, föreslagit fel handling. Och som vanligt bara för att något annat råkade passa Jesus syften bättre. Men inte bara därför utan för att manipulering av folks psyken är Jesus andra natur. Det är så han utövar och behåller sin makt. Det är så dom flesta ledare utövar och behåller sin makt. Och lärjungarna märker att med den här mannen kan man aldrig göra rätt hur man än försöker."
"Nu hör jag någon säga att visst kan man rycka citat ur bibeln och visa vad som helst med det. Så använder alltid kättare och fundamentalister skriften. Fast varenda predikan i världen görs ju just så för att visa på Jesu kärleksbudskap. För att få det att genomsyra världens medvetande i två tusen år och utan slut i sikte måste man plocka sina citat bra mycket selektivare än jag har behövt göra för denna predikan. För att bli varse Jesu maktfullkomlighet och självcentrering däremot, kan man gå in var som helst i dom fyra berättelserna och finna den."
Läs hela sommarpratet här >>
Medan jag skriver detta går jag in på bibeln.se för att citera rätt; där blinkar en stor banner:
ÖVER 1,3 MILJARDER KINESER
SAKNAR FORTFARANDE EN BIBEL
Saknar?
***
Men men.
"Drömmar föds av mycket arbete, dåraktighet av mycket prat" (Pred 5:2) . Bara att inse att detta inte är en filosofi för mig.
Ur Lena Anderssons sommarprat (2008)
Tankar är ord. En människa kan inte ha större tankar än hon har språk till, däremot större känslor än så. Känslor kan fortsätta där orden tar slut och det blir kaos. Tankar kan inte det. Men med ett finkalibrerat språk blir också känslorna finkalibrerade.
Ordet kommer inte först men verkar som om det gjorde det, som om det skapade världen.
Jag är mycket tacksam över att jag inte är analfabet. Det skrivna ordet gör det som finns verkligt och förverkligar det som inte finns.
Att skriva är inte att producera ord. Det är att välja ord. Jag anstränger mig hårt för att aldrig göra våld på mig själv och publicera meningar som inte är sanna, formuleringsmässigt eller innehållsligt.
Obehaget inför det falska och banala är faktiskt ironins upphov. I något avseende är ganska många meningar jag skriver rädda, självförlöjligande och ironiska. Samtidigt menar jag allting jag säger med barnslig uppriktighet.
Ordet kommer inte först men verkar som om det gjorde det, som om det skapade världen.
Jag är mycket tacksam över att jag inte är analfabet. Det skrivna ordet gör det som finns verkligt och förverkligar det som inte finns.
Att skriva är inte att producera ord. Det är att välja ord. Jag anstränger mig hårt för att aldrig göra våld på mig själv och publicera meningar som inte är sanna, formuleringsmässigt eller innehållsligt.
Obehaget inför det falska och banala är faktiskt ironins upphov. I något avseende är ganska många meningar jag skriver rädda, självförlöjligande och ironiska. Samtidigt menar jag allting jag säger med barnslig uppriktighet.
Flyttfest
JA! Adrian & Lisa flyttar ihop i den jättefina lägenheten i Hjällbo med ett träd, trallar och trasmattor på balkongen. Efter att ha varit ute i Annas koloni på förmiddagen åker vi dit och hjälper till att bära soffor och hyllor. Sedan öppnas en bag-in-box och det blir fest i röran. Fler personer jag aldrig träffat förr fyller på och det är en direkt känsla av att höra hemma där tillsammans under filtarna.
.
Clandestino! Festivalkvällar med psykadelisk fransk dub, en dj med kolossalt vackert hår, ytterligare tokbra – Bassekou Kouyate & Ngoni ba – från Mali, spansk hiphop och El Guincho vars musik bygger på att ”sampla och inkorporera element av afrobeat, dub, tropicália och rock & roll”... Ute med Vidya för första gången på evigheter på fredagen och efter fotbollsnederlag och chips hos Elin och Christo dit med E på lördagen. Ganska lugnt, glimtar av extas och slutligen dans dans dans.
någonting
Det är obegripliga dagar. Jag saknar både motivation och struktur; var är ramarna, vad förväntas av mig, vad händer när jag går upp ur sängen? Frihet stressar. Märker att jag mår bra när jag har en halvfast tid (som halvtio-tio-tiden) och får cykla in till jobb för att jag behövs där. Märker att massa tid över lätt blir till ett drönande ingenting. Och så försöker jag intala mig att det är just det här som är bra, att jag tränar på att ha tråkigt. Men så inser jag att jag inte har särskilt tråkigt heller. Jag är bara lite lat, lallar runt och tycker dagarna är helt ok så länge jag inte reflekterar över dem.
Borde plocka upp uppsatsen.
Borde skriva klart artikeln.
Skriva fakturor.
Städa ur garderoben.
Någonting påbörjas, orken tar slut, det blir liggande. Ingen deadline ens i närheten, inget som måste göras, bara en massa borden. Ingenting att klaga på, ingen ram som håller mig fast men ändå en viss olustkänsla och en enormt påträngande insikt om att jag troligtvis är bortskämd. Ingenting är fel.
Ändå.
Förra veckan: Skörd!
Det är fantastiska dagar. Tar mig till dagliga verksamheter och gör reportage. Skrivande, fotografering och flexibilitet. Vi bor tre i lägenheten ett tag, synkar vardag med Julia. Det blåser upp. Vi kollar på fotboll, hänger med Jonas. Kommer ner i tempo, jagar fortfarande lugnet. Har långa sovmorgnar, äter glass uppe hos Lina och hennes bygg- och odlingsprojekt & hemma äntligen: min första balkongodlade rädisa.
Nu har vi chans på en svensk domare i finalen
E och jag läser Offside.
Annars är kombo-bloggen Tre hörnor straff riktigt bra.
Annars är kombo-bloggen Tre hörnor straff riktigt bra.
***
"En kärlekshistoria"
Henrik Berggren: "Vid katastrof - byt kön"
Finns det en feministisk aspekt på klimathotet? När den kanadensiska geografen Joni Seager hävdar det är jag till en början skeptisk. Att dra in genusfrågor i den globala uppvärmningen tycks mig först ungefär lika relevant som "att arrangera om däckstolarna på 'Titanic' ", för att låna en formulering från en hårdkokt klimatforskare.
Men när Seager lägger fram fakta är det svårt att komma undan. Naturligtvis har inte de naturvetenskapliga processer som direkt orsakar uppvärmningen något att göra med mänskliga sorteringskategorier; det finns ingen kvinnlig matematik eller fysik. Men klimatförändringar hotar att leda till naturkatastrofer som slår hårt mot kvinnor. I jordbävningen i Kobe i Japan 1995 dog en och en halv gång så många kvinnor som män. I översvämningarna i Bangladesh 1991 var det fem gånger fler och i 2004 års stora tsunami i Sydostasien tre till fyra gånger fler.
Det finns många förklaringar till ojämlikheten inför naturkatastrofer. Kvinnor befinner sig ofta tillsammans med barn i mindre skyddade miljöer än de arbetande männen. De är ofta utestängda från det offentliga rum där varningar om flodvågor och jordbävningar förmedlas.
Att de är kroppsligt svagare spelar förstås in, men problemet förstärks av kulturella normer som hindrar kvinnor från att träna upp fysiska färdigheter, inte minst simkunnighet. Demografin påverkar också: i många samhällen finns det fler äldre kvinnor än män. Men också här finns en social dimension: äldre kvinnor är oftast fattiga och bor i sämre konstruerade hus.
Kön är förvisso bara en faktor i den sociala ojämlikheten inför katastrofer. Men, påpekar Joni Seager, det blev med rätta en stor debatt när tv-bilderna från orkanen "Katrinas" verkningar i New Orleans visade att det var den afrikanamerikanska delen av befolkningen som blivit kvar i staden.
Vad man dock inte talade om var att en stor del dessutom var svarta, äldre kvinnor. Det vill säga den sociala grupp som hade minst tillgång till bilar - i en situation där myndigheterna hade stängt det kommunala transportnätet för att skydda materiel och anställda.
_______________________________________________
DN 2008-08-18
Men när Seager lägger fram fakta är det svårt att komma undan. Naturligtvis har inte de naturvetenskapliga processer som direkt orsakar uppvärmningen något att göra med mänskliga sorteringskategorier; det finns ingen kvinnlig matematik eller fysik. Men klimatförändringar hotar att leda till naturkatastrofer som slår hårt mot kvinnor. I jordbävningen i Kobe i Japan 1995 dog en och en halv gång så många kvinnor som män. I översvämningarna i Bangladesh 1991 var det fem gånger fler och i 2004 års stora tsunami i Sydostasien tre till fyra gånger fler.
Det finns många förklaringar till ojämlikheten inför naturkatastrofer. Kvinnor befinner sig ofta tillsammans med barn i mindre skyddade miljöer än de arbetande männen. De är ofta utestängda från det offentliga rum där varningar om flodvågor och jordbävningar förmedlas.
Att de är kroppsligt svagare spelar förstås in, men problemet förstärks av kulturella normer som hindrar kvinnor från att träna upp fysiska färdigheter, inte minst simkunnighet. Demografin påverkar också: i många samhällen finns det fler äldre kvinnor än män. Men också här finns en social dimension: äldre kvinnor är oftast fattiga och bor i sämre konstruerade hus.
Kön är förvisso bara en faktor i den sociala ojämlikheten inför katastrofer. Men, påpekar Joni Seager, det blev med rätta en stor debatt när tv-bilderna från orkanen "Katrinas" verkningar i New Orleans visade att det var den afrikanamerikanska delen av befolkningen som blivit kvar i staden.
Vad man dock inte talade om var att en stor del dessutom var svarta, äldre kvinnor. Det vill säga den sociala grupp som hade minst tillgång till bilar - i en situation där myndigheterna hade stängt det kommunala transportnätet för att skydda materiel och anställda.
_______________________________________________
DN 2008-08-18
alla står på gästlistan
”Verde är nog ett av de vackraste orden jag vet” säger Erik andra gången vi kör förbi en långtradare med likadan baksida och bara några minuter efter att jag tänkt samma sak. Motorvägen mellan Göteborg och Skåne börjar vi kunna vid det här laget.
Vi lyssnar på Blommor och utslagna och precis så: jag vill leva i ett samhälle där alla står på gästlistan.
Ett kvällsdopp på vägen vid Skrea strand som ligger nästan tom. Social matlagning och en midnattstitt på O:s nya lägenhet när vi kommer fram.
Dagen efter färjan till Helsingör och tåg till Louisiana. Cezanne & Giocometti. Sill och rågbröd. Jag blir inspirerad till att måla – nåt jag inte gjort sedan jag var 19 – och fascinerad över att alla människostatyer har en egen identitet. Om man ändå kunde ha tålamod att bli riktigt bra på något. Vi fortsätter med tåget till Köpenhamn, dricker öl på ställen som Pussy Galore’s Flying Circus och Café Blågård's Apotek , avslutar med tapas på vinhaket på Nansensgade. Fastnar sen i Malmö då tågen slutat gå och Christoffer får komma ner med nyckel till sin lägenhet.
***
Grallimmatik. Det onaturliga urvalet, § 30
”När man vill beskriva något för någon gör man alltid ett urval av fakta. Folk som inte kan prata strunt beskriver saker och ting genom att välja ut karakteristika som kan ge en vettig helhetsbild av det beskrivna. Gör aldrig det!”
- Tage Danielsson
Kardemummabullarna ratades upprepade gånger av Isak, Christer tvingades bära dumstrut, världens största museum* finns i Tomelilla, det serverades blomstersoppa, gästerna åt glatt extra påfyllning efter trerättersmiddagen, Kiviks hotell har en hemlig gång i trädgården. Det är svårt att få sovplats i Landskrona.
Kvällen efter står vi också utan säng och sover på soffan hos K och M efter ytterligare en ölkväll på Speaker’s. Innan dess träffar vi hela olssonska släkten för att fira Britas nittioårsdag.
[* kriterium som behandlar Hasse & Tage, i övrigt sagt vara världens minsta]
***
"att få plats i händelserna,
ta vägen i vyerna,
leta reda på det minsta bland misstagen.
Ett enastående tillfälle
att minnas en stund
vad man pratade om
i den släckta lampans sken"
- Wislawa Szymborska
*
5 juni och ett stort JAAAA i form av en återvunnen rotad känsla i mig. Struntar i Helsingfors, ändrar fokus, hittar magen. Nu.
ta vägen i vyerna,
leta reda på det minsta bland misstagen.
Ett enastående tillfälle
att minnas en stund
vad man pratade om
i den släckta lampans sken"
- Wislawa Szymborska
*
5 juni och ett stort JAAAA i form av en återvunnen rotad känsla i mig. Struntar i Helsingfors, ändrar fokus, hittar magen. Nu.
Onsdag!
Årets första dopp. Del I: Ö utanför Marstrand
Efter att ha cyklat bort på ett kort redaktionsmöte tar E och jag kaffetermos, makrillburkar & bilen och åker upp till Marstrand. Efter att ha glidit igenom kanalen med en ihållande vindputt i ryggen och ett gammalt segelfartyg längs sidan hittar vi ytterligare ett sådant där på-pricken-ställe för fikapaus. Det finns till och med en gräsplätt om man skulle vilja ta med sig tält nästa gång och en sittsten som gjord för att använda då man tar av sig kajaktossorna. Ett litet projekt i sig minst sagt.
Erik paddlar Eski. En kajak är inte längre bara en kajak. På uthyrningsstället pratar han så fint och insnöat, han har lärt sig ett kajakspråk som jag inte behärskar. När det sedan bara är vi och havet är det lättbegripligt med sådant som "ljuvligt" och "herrejävlar vilken känsla". Tillbaka är det motströms och bara att bita i men stora delar av dagen är mest ett enda stort wow.
Årets första dopp. Del II (Erik): Udden, Delsjön
Så kör vi tillbaka. Slänger ner rödvin, bananer, choklad och ungerska korvar och sticker direkt till Delsjön. Myggorna, Adrian, Lisa och Christo är där.
Efter att ha cyklat bort på ett kort redaktionsmöte tar E och jag kaffetermos, makrillburkar & bilen och åker upp till Marstrand. Efter att ha glidit igenom kanalen med en ihållande vindputt i ryggen och ett gammalt segelfartyg längs sidan hittar vi ytterligare ett sådant där på-pricken-ställe för fikapaus. Det finns till och med en gräsplätt om man skulle vilja ta med sig tält nästa gång och en sittsten som gjord för att använda då man tar av sig kajaktossorna. Ett litet projekt i sig minst sagt.
Erik paddlar Eski. En kajak är inte längre bara en kajak. På uthyrningsstället pratar han så fint och insnöat, han har lärt sig ett kajakspråk som jag inte behärskar. När det sedan bara är vi och havet är det lättbegripligt med sådant som "ljuvligt" och "herrejävlar vilken känsla". Tillbaka är det motströms och bara att bita i men stora delar av dagen är mest ett enda stort wow.
Årets första dopp. Del II (Erik): Udden, Delsjön
Så kör vi tillbaka. Slänger ner rödvin, bananer, choklad och ungerska korvar och sticker direkt till Delsjön. Myggorna, Adrian, Lisa och Christo är där.
Sakta sakta
Nuförtiden cyklar jag långsamt. Någon ligger på intensiven efter att ha tagit emot med skallen när hon föll och det har skakat om mig. Dessutom använder jag Eriks cykel och har redan fått nio blåmärken efter att ha ramlat huvudstupa över styret. Min egen står ledsen i cykelstället; kedjan har hoppat av, fotbromsen är kass, handbromsen värre, bakhjulet skevt, ramen behöver svetsas om och bara två av fem växlar fungerar. Mariaplan byts mot Slottskogen (”det finns träd där”), solen lyser som om den aldrig ska göra något annat och Julia ser ut som en illustration av den känslan. Klänningen har hennes vän har sytt från en second hand-gardin; vi pratar etik och återanvändning, identitet och kreativa framtidplaner. (Man ska aldrig sluta vara arg.) I linje med nåt som jag inför mig själv kallar en smart sakta-ner-strategi struntar jag i samban, nånstans dit behöver jag nå: människor istället för dans, glädjen i stillasittande. Möter på kvällen upp med Elin. Vi fikar med fönstret öppet mot Linnégatan, pratar om viktigheter & det går ihop med min strävan tillbaka till det som verkligen är och betyder något.
[3 juni]
Egentlingen är allting en karusell
Måndag och imorgon ska jag inte gå till jobbet. Födelsedagsöl med Claes och Lina, lugn kväll och återigen en ny verklighet att orientera sig i. De gröna sandaletterna åker av vid Gullbergsån och jag går barfota hemåt. Ingen stress. Kommer på att jag kan titta förbi Gustav och Petras nya lägenhet. Bara en sån sak. Egentligen är allting en karusell. Man gillar det, man går på frivilligt, det snurrar. Det är inte svårt att gå av om man tröttnar eller om det går för fort, problemet är att få lugn och ro medan man är kvar på karusellen. Nu har jag två månaders glapp mellan anställningar; jag kallar det omväxlande för arbetslöshet och tjänstledighet (med ord har man alltid en möjlighet att definiera sitt eget liv efter behov). Det skulle kunna vara fötterna mot jorden och paus. Det är det såklart inte. Istället är det en period då jag kan jobba ihop lite artiklar till den lilla tidningen och ta tag i det stora examensarbetet som måste bli gjort. Absolut ska jag på karusellen igen. Måste bara ta det lite lugnt, ta tre djupa andetag, vända näsan mot solen, se mina vänner och kanske ta ett och annat dopp först.
[2 juni]
[2 juni]
LA
Det är som ett socialt marathon varje gång man är i Skåne. Mest sitter det nog i huvudet på mig, känslan av att man inte riktigt räcker till, vill och borde vara någon annanstans samtidigt. Nu var det i och för sig bara två veckor sedan, och på varje ställe infinner sig ett visst lugn. Picknick med Anna-Per-Isak på gröningen i Hbg, kaffe på uteplatsen med mamma-pappa-Elin, fantastisk grill med Lena-Birger, timmar med Krille, Erik och öl på Seglarn och sedan till Speaker's och Madde. Dagen efter Ola med hålla-handen-promenad och cola light på hemslöjdscaféet inne på citadellområdet. Erik säger att han kan tänka sig att flytta till Landskrona och fast hela jag skriker nej så förstår jag vad han menar.
***
Here comes the sun
Det är maj 2008 och ytterligare en världsmedborgare kan nu räknas in i den stora kretsen - och in i min allra innersta. Isak är nog det finaste jag någonsin sett. Han luktar gott, sover på Muminlakan, äter långsammare än mig och gör en massa miner som än så länge är ett hemligt språk.
Hemma hos A&P väntar champagne. Erik och jag har blivit gudföräldrar, farbror och moster till ett pyre och det fyller väldigt mycket just nu.
Nästa kapitel
Det luktar så hiskeligt gott. Man går under träden och det är som att det ramlar ner dofter. Varje vår denna oerhörda fascination. I övrigt har jag tappat mycket av motivationen. Det finns lite olika variabler och många gånger handlar det om att hitta en balans som funkar, eller slagsida åt ett håll som för stunden känns attraktivt - som den som går mellan lugn och intensitet. Sedan finns det andra som ligger långt ifrån likvärdiga motpoler, i avvägning mellan att vara tom och uppfylld väljer jag alltid det senare alternativet. Det är inte ens ett val. Just nu känner jag mig mest tom och jag har svårt att sätta fingret på vad det är, även om alla runt omkring mig hela tiden upprepar att det är normalt. Välkommen till projektvärlden.Fas 1 är avslutad. Festivalen är över för den här gången. Anställningsdiskussionerna är klara, jag får vara kvar ytterligare ett år och i alla sammantagna och enskilda funderingar är det det jag vill. Att inte veta har tagit väldigt mycket energi; jag har blivit en sådan som gillar framförhållning. Att fokusera på 2009 och tema civilisationer är inte möjligt, utvärderingar hanterar dåtid och det är just nu svårt att veta vad mitt jobb består av. Det ger sig, fas 2 och nästa festival ser ordentligt kul ut. Nu är det mittemellanläge och jag ska som sagt bara bli bättre på det där med kopplingar och mellanrum.
Gick av jobbet sista formella anställningsdagen i fredags och tog långlunch med L på Petit Café. Det var ett litet men tydligt steg ut ur bubblan av icke-socialiserande och inåtreflektion. Sommaren har kommit, jag gillar solvärmen & skuggorna under träden och tycker det är helt ok att jag inte får det där euforiska.
Fotot från arbetsplatsen under årets vetfest, taget av Sofia.