Ur Lena Anderssons sommarprat (2008)
Tankar är ord. En människa kan inte ha större tankar än hon har språk till, däremot större känslor än så. Känslor kan fortsätta där orden tar slut och det blir kaos. Tankar kan inte det. Men med ett finkalibrerat språk blir också känslorna finkalibrerade.
Ordet kommer inte först men verkar som om det gjorde det, som om det skapade världen.
Jag är mycket tacksam över att jag inte är analfabet. Det skrivna ordet gör det som finns verkligt och förverkligar det som inte finns.
Att skriva är inte att producera ord. Det är att välja ord. Jag anstränger mig hårt för att aldrig göra våld på mig själv och publicera meningar som inte är sanna, formuleringsmässigt eller innehållsligt.
Obehaget inför det falska och banala är faktiskt ironins upphov. I något avseende är ganska många meningar jag skriver rädda, självförlöjligande och ironiska. Samtidigt menar jag allting jag säger med barnslig uppriktighet.
Ordet kommer inte först men verkar som om det gjorde det, som om det skapade världen.
Jag är mycket tacksam över att jag inte är analfabet. Det skrivna ordet gör det som finns verkligt och förverkligar det som inte finns.
Att skriva är inte att producera ord. Det är att välja ord. Jag anstränger mig hårt för att aldrig göra våld på mig själv och publicera meningar som inte är sanna, formuleringsmässigt eller innehållsligt.
Obehaget inför det falska och banala är faktiskt ironins upphov. I något avseende är ganska många meningar jag skriver rädda, självförlöjligande och ironiska. Samtidigt menar jag allting jag säger med barnslig uppriktighet.
Kommentarer
Trackback