någonting
Det är obegripliga dagar. Jag saknar både motivation och struktur; var är ramarna, vad förväntas av mig, vad händer när jag går upp ur sängen? Frihet stressar. Märker att jag mår bra när jag har en halvfast tid (som halvtio-tio-tiden) och får cykla in till jobb för att jag behövs där. Märker att massa tid över lätt blir till ett drönande ingenting. Och så försöker jag intala mig att det är just det här som är bra, att jag tränar på att ha tråkigt. Men så inser jag att jag inte har särskilt tråkigt heller. Jag är bara lite lat, lallar runt och tycker dagarna är helt ok så länge jag inte reflekterar över dem.
Borde plocka upp uppsatsen.
Borde skriva klart artikeln.
Skriva fakturor.
Städa ur garderoben.
Någonting påbörjas, orken tar slut, det blir liggande. Ingen deadline ens i närheten, inget som måste göras, bara en massa borden. Ingenting att klaga på, ingen ram som håller mig fast men ändå en viss olustkänsla och en enormt påträngande insikt om att jag troligtvis är bortskämd. Ingenting är fel.
Ändå.