Egentlingen är allting en karusell

Måndag och imorgon ska jag inte gå till jobbet. Födelsedagsöl med Claes och Lina, lugn kväll och återigen en ny verklighet att orientera sig i. De gröna sandaletterna åker av vid Gullbergsån och jag går barfota hemåt. Ingen stress. Kommer på att jag kan titta förbi Gustav och Petras nya lägenhet. Bara en sån sak. Egentligen är allting en karusell. Man gillar det, man går på frivilligt, det snurrar. Det är inte svårt att gå av om man tröttnar eller om det går för fort, problemet är att få lugn och ro medan man är kvar på karusellen. Nu har jag två månaders glapp mellan anställningar; jag kallar det omväxlande för arbetslöshet och tjänstledighet (med ord har man alltid en möjlighet att definiera sitt eget liv efter behov). Det skulle kunna vara fötterna mot jorden och paus. Det är det såklart inte. Istället är det en period då jag kan jobba ihop lite artiklar till den lilla tidningen och ta tag i det stora examensarbetet som måste bli gjort. Absolut ska jag på karusellen igen. Måste bara ta det lite lugnt, ta tre djupa andetag, vända näsan mot solen, se mina vänner och kanske ta ett och annat dopp först.
[2 juni]

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback