Henrik Berggren: "Vid katastrof - byt kön"
Finns det en feministisk aspekt på klimathotet? När den kanadensiska geografen Joni Seager hävdar det är jag till en början skeptisk. Att dra in genusfrågor i den globala uppvärmningen tycks mig först ungefär lika relevant som "att arrangera om däckstolarna på 'Titanic' ", för att låna en formulering från en hårdkokt klimatforskare.
Men när Seager lägger fram fakta är det svårt att komma undan. Naturligtvis har inte de naturvetenskapliga processer som direkt orsakar uppvärmningen något att göra med mänskliga sorteringskategorier; det finns ingen kvinnlig matematik eller fysik. Men klimatförändringar hotar att leda till naturkatastrofer som slår hårt mot kvinnor. I jordbävningen i Kobe i Japan 1995 dog en och en halv gång så många kvinnor som män. I översvämningarna i Bangladesh 1991 var det fem gånger fler och i 2004 års stora tsunami i Sydostasien tre till fyra gånger fler.
Det finns många förklaringar till ojämlikheten inför naturkatastrofer. Kvinnor befinner sig ofta tillsammans med barn i mindre skyddade miljöer än de arbetande männen. De är ofta utestängda från det offentliga rum där varningar om flodvågor och jordbävningar förmedlas.
Att de är kroppsligt svagare spelar förstås in, men problemet förstärks av kulturella normer som hindrar kvinnor från att träna upp fysiska färdigheter, inte minst simkunnighet. Demografin påverkar också: i många samhällen finns det fler äldre kvinnor än män. Men också här finns en social dimension: äldre kvinnor är oftast fattiga och bor i sämre konstruerade hus.
Kön är förvisso bara en faktor i den sociala ojämlikheten inför katastrofer. Men, påpekar Joni Seager, det blev med rätta en stor debatt när tv-bilderna från orkanen "Katrinas" verkningar i New Orleans visade att det var den afrikanamerikanska delen av befolkningen som blivit kvar i staden.
Vad man dock inte talade om var att en stor del dessutom var svarta, äldre kvinnor. Det vill säga den sociala grupp som hade minst tillgång till bilar - i en situation där myndigheterna hade stängt det kommunala transportnätet för att skydda materiel och anställda.
_______________________________________________
DN 2008-08-18
Men när Seager lägger fram fakta är det svårt att komma undan. Naturligtvis har inte de naturvetenskapliga processer som direkt orsakar uppvärmningen något att göra med mänskliga sorteringskategorier; det finns ingen kvinnlig matematik eller fysik. Men klimatförändringar hotar att leda till naturkatastrofer som slår hårt mot kvinnor. I jordbävningen i Kobe i Japan 1995 dog en och en halv gång så många kvinnor som män. I översvämningarna i Bangladesh 1991 var det fem gånger fler och i 2004 års stora tsunami i Sydostasien tre till fyra gånger fler.
Det finns många förklaringar till ojämlikheten inför naturkatastrofer. Kvinnor befinner sig ofta tillsammans med barn i mindre skyddade miljöer än de arbetande männen. De är ofta utestängda från det offentliga rum där varningar om flodvågor och jordbävningar förmedlas.
Att de är kroppsligt svagare spelar förstås in, men problemet förstärks av kulturella normer som hindrar kvinnor från att träna upp fysiska färdigheter, inte minst simkunnighet. Demografin påverkar också: i många samhällen finns det fler äldre kvinnor än män. Men också här finns en social dimension: äldre kvinnor är oftast fattiga och bor i sämre konstruerade hus.
Kön är förvisso bara en faktor i den sociala ojämlikheten inför katastrofer. Men, påpekar Joni Seager, det blev med rätta en stor debatt när tv-bilderna från orkanen "Katrinas" verkningar i New Orleans visade att det var den afrikanamerikanska delen av befolkningen som blivit kvar i staden.
Vad man dock inte talade om var att en stor del dessutom var svarta, äldre kvinnor. Det vill säga den sociala grupp som hade minst tillgång till bilar - i en situation där myndigheterna hade stängt det kommunala transportnätet för att skydda materiel och anställda.
_______________________________________________
DN 2008-08-18
Kommentarer
Trackback