Snart slår träden ut!
Foto: Akio Shara
Allting är nytt. Vädret, årstiden, hemmamiljön, sysselsättningen. Solen skiner in genom smutsiga köksfönster & jag mår så bra så bra av att vara hemma, och det är skönt att må lika bra här som borta - det blir lätt så annars att det är enklare att gå upp i rus eller komma in i avslappning när man är iväg. Tycker så fruktansvärt mycket om den här lägenheten. Tanvir, Eriks inneboende från Bangladesh, åkte tillbaka några timmar innan jag kom hem och nu är extrarummet Linneas ("men det är ju Olas rum!" sa hon när hon kom dit, så var det en annan gång hon var här, men efter att vi har strösslat ut kläder och leksaksdjur ser det väldigt mycket ut som hennes). Så lätt det är att glida in i att något känns så självklart; nu är det vi tre. Jenny, Erik & Linnea.
Sen var det det här med att ta tag i sitt liv igen. Pratat med min chef, sökt journalistvikariat, kollat upp stipendier, allt för att hitta ett sätt att hålla mig flytande ekonomiskt medan jag gör klart mina studier. Vill en massa framöver, har en plan B, en plan C, D, E. Suktar framför allt efter att komma in i lite vardag. Vill göra kreativa grejer, ha ett utmanande jobb, veta åt vilket håll jag ska börja gå. Och samtidigt vill jag kunna fortsätta koncentrera mig på nuet och bli klar med min uppsats.
Jag är oerhört förtjust i fenomenet med årstider; det gör att saker och ting ständigt är i rörelse och det ligger alltid pirrande förväntningar när det slår om (även övergången till höst är en skön känsla). Vet inte om det finns något motsvarande sol i länder som inte har den jämt som framkallar så mycket leenden & galenskap. Varje år diskuterar jag med Kristian huruvida bladen på träden slår ut i april eller maj. Jag tror att det brukar vara i maj och att det brukar vara han som har rätt.