den nya röran

Hem och öppna en flaska rött, Eriks Åsa som väntade hemma vid vårt köksbord, picknickmat i bersån bland myggen tills det mörknade. Irritation och allmänt piss halva nästa dag men sen svårt att inte bli glad av trummor, röster, samlingar, flygel, beatbox, Göteborg och fina människor. Musik och livespelningar är som knark och balsam.

Brunch med Anton, Kimia, Anna, Agnes, Gustav, Petra, Neneh, Jonas, Ville, Elin, Karin (fira Erik) och mer människor på lördagens Way Out West som får mig att inse varför jag vill bo i Gbg alltid alltid. Inte en öl hann vi med, fötterna var igång från 14.45 till ett-tiden dag två och guldet på mina sandaler regnade bort.

Man kan bli smått lycklig (Koop), gilla strilande regn (Laleh), hamna i extas (Coco Rosie), få fötterna nedtrampade (Lady Sovereign), dansa (Manu Chao). Man kan förundras (Devendra Banhart), förvånas (Säkert!) och förföras (Kanye West). Och så allt däremellan som gör att det inte alltid är så att det bästa kommer att vara det man bär med sig.

Sjutton spelningar på två dagar. Ha en systeryster (Elin) och en som inte är det men skulle kunna vara det (Karin) i lägenheten. Springa till en färgaffär som man vet precis var den ligger och precis när den stänger med fem minuters marginal. Dricka mera rödvin hos Linnea & co. Luncha med en vän som bara för att man inte hann ses på de veckor jag var hemma mellan Uganda och Malmö hunnit bli i sjätte månaden. Snedvänt när vardag och fest flyter ihop men det är i vissa stunder helt omöjligt att inte vilja vara vara fast i Göteborg.