pepparkakor på höjden och bredden
För att äta är det bara de från Göteborgs Pepparkaksbageri som gäller.
I december kan man inte komma in och handla pepparkakor hursomhelst. Utanför Göteborgs Pepparkaksbageri finns en skylt där det står att beställningar inför julen mottages från den 26 juli; tre till fem dagar senare är de fulltecknade.
Att beställningarna tas emot just i juli är lite bökigt, medger ägaren Per Blomdell. Samtidigt har det fungerat så i 40-50 år och han vill inte röra till det för kunderna.
Citronpepparkakorna från Göteborgs Pepparkaksbageri AB säljer sig själva. Det behövs ingen marknadsföring, inga återförsäljare, inga leveranser. Genom stamkunder och rykten har pepparkakorna fått enorm status och åtgång. Runda pepparkakor, plåt efter plåt, ingenting annat tillverkas i bageriet. Ändå har de öppet året runt.
- Men det är alldeles förbannat säsongsbetonat. Vi har 80 procent av årsomsättningen under två månader, säger Per Blomdell.
Denna tisdag i mitten av november är två av fem på bageriet inte på plats. Då blir det kännbart att företaget är litet. 20 000 pepparkakor om dagen ska bakas för att de ska få ihop beställningarna till jul. Högst upp på önskelistan är ett enklare sätt att göra dem på, utan att få fysiska skador. Per Blomdell har bakat pepparkakor sedan han var 17 och har fått för tjocka senor i axlarna.
En dag åkte far och son ner till Verona för att titta på en kakmaskin. Med sig hade de en resväska med 30 kilo deg och kylklampar. Men maskinen var inget att ha.
- Det sipprade deg åt alla håll och kanter. Men Verona var en vacker stad.
Så tillvägagångssättet är det gamla. Per Blomdell plattar ut degen, måttar av en bit, lägger den över en specialtillverkad form och kavlar helt enkelt ner pepparkakorna på plåten. Formen är specialbeställd från en smed för flera decennier sedan.
Plåtarna smörjs i förväg med en vanlig färgroller, de fylls med pepparkakor och ställs i en vagn. När vagnen är full rullas den in i ugnen som sedan tutar när kakorna är klara. Då kommer någon och rullar in den in ett rum med bleckburkar travade upp till taket. De runda burkarna fylls - omsorgsfullt och symmetriskt - med färdiggräddade pepparkakor.
Överallt finns doften. Den genomsyrar butiken, bageriet, packrummet och det privata köket. Gamla människor kan öppna dörren till butiken och säga att det luktar exakt likadant som när de var små, berättar Per Blomdell. Bageriet etablerades 1924 och flyttade in i nuvarande lokalerna på 40-talet. Inredningen är kvar i original och vispmaskinen från samma tid är fortfarande i bruk.
Receptet ligger i ett bankfack. Hemligheten ligger någonstans i formeln mjöl-socker-sirap-grädde-citronolja-kryddor. Och delvis i svårtillgängligheten.
- De är tunna, goda och svåra att få tag på. Det finns en viss lockelse i att kunna bjuda på något som inte står på Statoil, säger Per Blomdell.
Han fortsätter att kavla ut den tunna, slippriga degen; det är stressigt nu några veckor till. I januari lugnar pepparkaksruschen ner sig och fram till september går det att handla utan förbeställning.
- Man kan ju bunkra upp i garderoben. Och många handlar de här med citronsmak under resten av året och äter hellre riktiga pepparkakor till jul.
Bitar av ett reportage som jag skrev på journalisthögskolan.