Kyangera
Sitter och äter jordnötssmörsmörgåsar till frukost och dörren till vardagsrummet står öppen. Grannen med den vackra tunga magen (i åttonde månaden) kommer in och berättar att hon drömt att hon fött ett barn med tänder. Sedan kommer grannen med de ledsna ögonen in. Hon berättar att hon ska lämna sin man i eftermiddag. Hon börjar gråta och säger till Mabel att hon är trött på att bli slagen varenda dag. Hon ska sätta hänglås på huset (som hon hyr) och flytta hem till sina föräldrar medan han är på jobb.
Bor i Kyangera, en by sju kilometer utanför Kampala. Ute runt stora vägen är det fullt liv; folk som säljer grillspett och kycklingklubbor och grillade bananer, folk som cyklar med saker som en sängram eller trädgårdssoffa på pakethållaren, en marknad, ett par träbås med upphängda köttstycken, ett annat med den ditmålade texten ”Disco For Rent”, boda-bodas, lastbilar fulla med kor, kvinnor i traditionella dräkter med puffärmar som får hjälp av unga killar att lasta varor från marknaden. Sedan är det lugnare inåt området där vi bor, jordvägar som är halvt förstörda av regnet, herrelösa hundar, småbarn, plåtskjul, tegelstenshus, frisörsalonger. Lugnet är helt annat än inne i Kampala och det är skönt att komma hem på kvällarna. Det är ingen idyll, fattigdomen är stor, många måste släpa hem vatten i gula plastdunkar på sina cyklar och många kvinnor är gravida för att deras män helt enkelt vägrar använda kondom.
Det var det bråket mellan kvinnan med de ledsna ögonen och hennes man handlade om sist. Han kräver sex utan kondom, hon vägrar – vill inte bli med barn, litar inte på honom och är rädd för HIV. Han blir arg och slår henne.