den nya röran

Maste ta tillbaka alla oversvallande adjektiv jag har anvant tidigare for att beskriva landskap. Rwanda ar det vackraste land jag nagonsin varit i. Vagen norrut mot Vulkanbergen kanns extremt valregisserad, det ar upp & ner, kullar kladda av uppodlade falt och terasser, gronska, trad och sma hus i samma rodbruna farg som jorden. Det hisnar, lite dimma langre bort, bulliga grona berg som avtecknar sig med sma slingrande stigar och bebyggelse, hela tiden ar det gront, varierar mellan flackt och brant & ar magsugsvackert.

Det ar sondag och manga manniskor ror sig langs vagarna till/fran kyrkan kladda i sina finaste klader, virade i tyger i fantastiska monster, kombinationer & klara farger som maste vara nytvattade, atminstone jamfort med det vi sett tidigare, for nagon liknande fargexplosion har jag aldrig upplevt.

Vi ar nu i Ruhengeri, bor pa ett hotell pa en Vilda Vastern-gata. Dammet ryker fran grusvagen, nagra man bar cowboyhatt och hotellet fungerar aven som lokalt olhak.