Unlimited Nonsense

Det är liksom antingen eller. Pulverkaffe med riktig mjölk eller riktigt kaffe med pulvermjölk. I Kampala, denna förlovade stad, har vi idag hittat ett ställe som serverar hiskeligt dyrt (relativt sett; kostar mer än en köttgryta) gott kaffe. Det finns nu två saker som jag gillar med civilisation: elektricitet & islatte.

Kampala är lite som att komma hem. Lisa, den amerikanska tjejen, är kvar när vi kommer tillbaka (men har bestämt sig för att inte ta jobbet). Vi bestämmer oss för att gå ut och äta indiskt och blir till slut åtta pers som åker in till stan. Sedan går några av oss ut och dansar till framåt småtimmarna. Schysst & blandat ställe.

Dagen efter är det söndag och vi har tvättdag. Det är betydligt mer terapeutiskt att stå med baljor och tvättvål än att springa upp och ner i tvättstugan. Och ganska rent blir det. Pratar med en man från Congo som arbetar för FN:s fredsbevarande trupper med att transportera bränsle. Han är baserad i Kampala och har hus här men föredrar att bo på hostelet (och tvätta sina kläder själv). Mycket intressanta historier-- han kallar UN för Unlimited Nonsense.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback